Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Motorminnen från en svunnen tid

Lyktorna har lossnat, ratten är täckt av spindelväv, den babyblå lacken är matt och stoppningen i stolarna sticker ut.
Men den lilla bulliga Austin A35, som stirrar ut med tomma ögon hemma hos Kjell Mähler i Kullberg utanför Junsele, väcker både känslor och minnen.
Nu ska den och många andra 50-talsbilar gå under klubban.

Annons

Kanske var 50-talet bilens guldålder framför andra. Varje fordon var en sevärdhet och något av en lyx. Ett bilköp var verkligen något utöver det vanliga.

– Folk strömmade till för att se grannens nya bil. Det var en stor sak, säger Kjell Mähler.

Och bilarna var personligheter. Ingen var den andra lik – det var bilar med grinande grillar och svällande skärmar, bilar med Merecedesens långsträckta elegans eller Peugeotens korta och kompakta kropp. Det var bilar som bulliga gräddbakelser eller bilar i slimmade sportmodeller, som den smärta Simca Aronde som flög fram i raketfart.

Då var Kjell Mähler bara en liten pojke. Men han minns fortfarande när hans morbror skulle köpa en bil, en Amazon av den senaste modellen.

– Den var toppmodern, tvåfärgad i grått och svart. Jag var bara 5-6 år, men minns fortfarande hur spännande det var, berättar han.

Kvällen innan det stora bilköpet satt morbrodern i källaren och räknade sedlarna, som han sedan lade i en portfölj.

– Trettontusensjuhundra kronor. Det var otroligt mycket pengar på den tiden, säger Kjell Mähler.

På den stora dagen fick Kjell Mähler följa med på bussen in till Sollefteå och Ossian Lindholms Motorkompani.

– Men bilen var inte riktigt klar, den skulle tankas och så var det nåt med bilradion. Så vi gick ned till Markussons konditori och åt bakelser för att fördriva tiden. Sedan gick vi tillbaka.

Men när morbrodern skulle ta fram pengarna uppstod problem. Han hade glömt portföljen nere på konditoriet.

– För honom var det en hel förmögenhet, han blev nog riktigt rädd. Men portföljen stod kvar under bordet där vi suttit, så allt löste sig.

Kjell Mählers första egna bil blev även det en Amazon.

– En gul. Den kommer också att säljas på auktionen, säger Kjell Mähler.

För auktion ska det bli. På alla de gamla bilar som Kjell Mähler samlat på sig under åren i Kullberg – mest från femtiotalet, även om både nyare och äldre fordon finns i gömmorna.

Inte för att han egentligen tänkt ha ett bilmuseum. Inte heller för att han tänkt köpa eller sälja gamla bilar. Utan bara för att det skulle vara roligt att kunna visa upp dem.

– Alla gillar gamla bilar, säger han och slår ut med händerna.

– Jag har ställt dem under tak för att de inte ska förstöras. Och den som har velat komma och titta har fått göra det. Det är kul, det väcker många minnen.

De äldre besökarna stannar än vid den ena, än den andra av alla bilar som står uppställda runt gården – en del under tak, andra ute i långgräset. De pekar, skrattar, provar handtagen. Minnena, förlorade under djupa lager av tid, stiger återigen upp till ytan.

– Folk kommer inte bara ihåg bilen utan också saker runt omkring – händelser, personer, hur man levde då, hur samhället såg ut. Och de yngre, de minns också, kanske hur de fick finåka i farfars bil.

Det var längesedan motorerna tystnade. Men bilarna väntar fortfarande, halvt dolda av renfana och rallarros, sömnigt stirrande med matta glaslyktor, hopsjunkna däck och gäspande motorhuvar. Det behövs bara en enda nyfiken åskådare, en enda människa med minnen.

Då vaknar de till liv igen.

Det sker på ett ögonblick. Bilradion knastrar till och en diskantväsande Vera Lynn tonar fram ur högtalaren, auf wiederseh´n, we´ll meet again, sweetheart. Motorn skakar i gång, rosten rinner av, sätena blir mjuka och pösiga, smaken av en Kitty Kola med sugrör dröjer kvar på tungan. Det är för femtiosex år sedan och vi lägger i tvåan med rattväxeln när vi svänger ut på stora vägen.

Som tysta tidsmaskiner transporterar bilarna besökaren tillbaka till det förflutna.

Den babyblå Austin A35 från 1957 har sällskap av många andra gamlingar. Kjell Mähler har samlat på sig ett fyrtiotal fordon – en skalbaggsliknande Standard Vangard från 1953, tungviktaren Vauxhall Velox från 1952, en Saab 92 Deluxe från 1951, en DKW Lim special från 1954. Och många fler.

I ett garage står en av de verkliga pärlorna. En violett Plymouth Deluxe från 1935, upprustad och klar att köra. Men de flesta bilar som säljs på auktionen behöver många, många timmars arbete om de ska försättas i användbart skick.

En husbil stannar till på parkeringen vid huset. Ut kliver Jan-Erik Bylund, motorentusiast som under många år bott och arbetat i Sollefteå men numera är bosatt i Örnsköldsvik. Han har kommit för att få en förhandstitt inför den stora auktionen, som äger rum den 31 augusti.

– Det pratas mycket om det här i Örnsköldsvik. Det kommer att bli massor av folk, siar han.

Tillsammans med Kjell Mähler går han omkring en stund och tittar på de åldrade skönheterna. Det blir många utrop och igenkännanden.

– Det här är fantastiskt, alla de här bilarna är så intressanta! Titta här, en Ford Taunus Combi, det är en ovanlig bil, säger han.

Den lilla babyblå Austin verkar blinka åt oss innan vi sätter oss i vår strömlinjeformade redaktionsbil från 2000-talet för att åka hem igen. En ensam melodislinga följer oss på vägen, vackra Vera Lynn som sakta tonar bort i höstens första svalka – this lovely day has blown my way, but time has come to part.

Mer läsning

Annons