Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Kommunikation är så mycket mer än tal"

/
  • Att använda pekkartor är en av de metoder Johanna och Keijo har fått lära sig mer om.
  • Hugo är Johanna Rindelövs och Keijo Rytkys första gemensamma barn. Eftersom Hugo har Downs syndrom tar det längre tid för honom att lära sig prata. Under hösten har hans föräldrar gått en ny kurs i Sollefteå om alternativ kommunikation.
  • Pappa Keijo Rytky med Hugo.

För snart två år sedan föddes Hugo med Downs syndrom. Under hösten har hans föräldrar gått en ny kurs i alternativ kommunikation.

– Hela upplägget har varit jättebra. Man börjar tänka i helt nya banor, säger mamma Johanna Rindelöv.

Annons

Det är en helt vanlig måndagsförmiddag i november hemma hos Johanna Rindelöv och Keijo Rytky i Bollstabruk. Sonen Hugo leker stillsamt på golvet.

Det har snart gått två år sedan den där dagen i december då Hugo föddes. Att han har Downs syndrom fick föräldrarna reda på ganska omgående. Ett besked som var både omvälvande och inte helt lätt att få.

– Man har ju en bild av hur det ska bli att få barn, och nu blev det helt annorlunda, säger Johanna.

Hugo är fullt frisk rent fysiskt. Men han ligger efter i utvecklingen jämfört med andra barn i samma ålder. Han kan inte gå, och inte prata.

– Ibland har det varit frustrerande. Han kommer med allra största sannolikhet att börja prata i framtiden, men det är svårt att säga exakt när.

Under hösten har föräldrarna gått en kurs i alternativ kommunikation på habiliteringen vid Sollefteå sjukhus. Det är första gången kursen anordnas i Sollefteå, och Johanna och Keijo är mer än nöjda.

– Vi har använt oss utav teckenspråk med Hugo sedan han var sex månader. Men nu har vi fått mer kunskap om andra alternativ också, säger Johanna.

De har bland annat fått lära sig mer om att använda bilder och pekkartor i kommunikationen med sin son.

– Det fungerar bra till exempel när vi ska klä på oss när vi ska gå ut. Då kan jag peka på mössan på en bildkarta samtidigt som jag tar på honom den.

Tanken är att när detta upprepats tillräckligt många gånger ska Hugo själv kunna peka på bilden på mössan när han vill ha den. Detta kan sedan appliceras i nästan vilken situation som helst.

– På det sättet kan han visa vad han vill i olika situationer, även om han inte kan prata ännu.

Utöver alla tips och all information de fått på utbildningen har det också betytt mycket att få umgås med andra föräldrar i liknande situationer. Totalt går sex föräldrapar kursen.

– Det har varit guld värt. Även om våra barn har olika svårigheter och behov finns det många tips och erfarenheter vi kan utbyta.

Johanna och Keijo säger att kursen också har hjälpt dem att börja tänka mer brett kring kommunikation.

– Kommunikation är så mycket mer än bara tal och teckenspråk. Det är lätt att man glömmer det.

Föräldrarna är överens om att vardagen med Hugo fungerar bra. Förutom att de är på habiliteringen ibland och träffar en logoped, specialpedagog och sjukgymnast, ser deras dagar likadana ut som för vilka småbarnsföräldrar som helst.

– Det är bara det att Hugo har en extra kromosom.

Johanna berättar om hur det var när hennes lillebror som är 12 år fick veta att Hugo hade Downs syndrom.

– När han förstod att Hugo har samma syndrom som Ica-Jerry tyckte han att det var jättehäftigt. Han tycker att Jerry är störtskön.

Efter nyår börjar Hugo dagis. Johanna tycker att det känns bra, men ibland oroar hon sig för hur det ska bli i framtiden när hennes son ska börja skolan.

– Än så länge har ju allt fungerat jättebra. Men det känns lite skrämmande med just skolan, med vilka attityder andra kan tänkas ha. Skolan kan vara en hård miljö. Jag hoppas bara att Hugo blir väl bemött.

Mer läsning

Annons