Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från krigets Syrien – till lugnet i Junsele

/
  • Melad Aboessa vill fortsätta att studera konst i Sverige.

För några månader sedan befann sig Melad, Zaki, Nabil och Sharbil mitt i inbördeskrigets Syrien.

Liksom så många andra av sina landsmän tvingades de på flykt.

De hamnade i Junsele.

Annons

Regnet faller från en grå himmel i Junsele, en kylig förmiddag i oktober. Byns gator ligger öde och folktomma.

Men inne på skolan, i det klassrum förberedelseklassen håller till, är det varmt och hemtrevligt.

Ett av barnen är Zaki Aboessa. Han är elva år. Han flydde från Syrien tillsammans med sin bror Melad, 22 år. Deras mamma och systrar är kvar i Syrien, deras bror befinner sig i Libanon och var pappan är vet de inte säkert.

– Jag blev inkallad till militären, men ville inte. Vi hade inget annat val än att fly, säger Melad.

Pojkarna flydde först från Syrien till Egypten. Från Egypten tog de sig sedan till Europa med båt. En veckas lång resa under vidriga förhållanden.

– Det var så mycket folk att man inte ens kunde lägga sig ner raklång och vila, vi drack smutsigt vatten och hade ingen mat.

Vilket land i Europa de sedan kom till vet de inte. I en mörk bil utan fönster färdades de vidare. En buss tog dem till slut till Sverige.

Melad säger att han är osäker på om han någonsin kan återvända till Syrien.

– Det finns ingenting i mitt land i nuläget.

I Syrien studerade han konst. Han hoppas kunna återuppta sina studier i Sverige, och skulle gärna vilja göra en film om flyktingar som på illegal väg tagit sig ut ur Syrien till Sverige.

Lillebror Zaki säger att han trivs i skolan och i Junsele. I framtiden vill han bli ingenjör.

Men när hans familj kommer på tal får han något sorgset i blicken. Förhoppningen är att de också ska kunna ta sig till Sverige.

– Jag längtar efter dem. Mycket, säger Zaki.

– Det vi önskar oss allra mest just nu är att få vara nära dem igen, säger Melad.

Bredvid bröderna i det lilla rummet på Junsele skola sitter Nabil Ghabro tillsammans med sin 13-åriga son Sharbil. De har kommit till Junsele tillsammans med Nabils fru och dotter.

– Vi är väldigt nöjda med hur allt har fungerat i Sverige, alla är så vänliga och hjälpsamma, säger Nabil.

– Men när jag tänker på mitt hemland blir jag sorgen. Situationen blir bara värre och värre hela tiden.

När familjen fortfarande var kvar i Syrien levde de i ständig skräck. Nabil var orolig för sin familjs säkerhet och såg ingen annan utväg än att fly.

– Men min mor är fortfarande kvar, hon är alldeles ensam. Jag hoppas att hon kan komma hit.

Nabil är utbildad tandläkare. Nu vill han lära sig svenska språket och därefter försöka få en svensk tandläkarlegitimation.

– Jag känner att jag vill bidra med mina kunskaper och ge något tillbaka till det svenska samhället.

Sonen Sharbil säger att han tycker att Sverige är vackert. Och att lärarna i skolan är snälla.

– Jag vill bli läkare i framtiden, säger han.

Sharbils pappa tittar stolt på honom innan den lilla gruppen går ut i regnet.

En liten grupp människor som drömmer om att få vara nära sina familjer igen. Om att bli läkare, ingenjörer och konstnärer. Men som samtidigt bär på en sorg över vad som just nu sker i deras hemland.

Och som alla drömmer om att kunna bygga ett nytt liv i landet Sverige.

Mer läsning

Annons