Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det är en livsstil helt enkelt"

/
  • Claes Dahlberg, Jim Abrahamsson, Tomas Grundström och Jonathan Molund värmer upp inför fredagskvällen. Junsele gammpojksförening är på gång.
  • Att manövrera brandbilen i byn är inte det lättaste.
  • Claes Dahlberg, Jim Abrahamsson, Tomas Grundström, Jonathan Molund och Sebastian Eriksson provar brandbilens slang.
  • Brandbilen från 1974 är inte direkt diskret.
  • Tomas Grundström, Jim Abrahamsson, Jonathan Molund, Sebastian Eriksson och Claes Dahlberg – Junseles egna gammpojkar.
  • Festen är i gång.
  • Tomas Grundström, Jim Abrahamsson, Jonathan Molund, Sebastian Eriksson och Claes Dahlberg – Junseles egna gammpojkar.
  • Blåljuset är på plats, men någon fungerande siren finns ännu inte.
  • Sebastian Eriksson får sköta det tekniska när brandslangen ska fram.
  • Brandbilen får även tjänstgöra som drinkbord.

Det finns egentligen bara två krav på medlemmarna i Junsele gammpojksförening.

Ett: Man får inte ha någon flickvän.

Två: Man ska helst inte vara nykterist.

Annons

Det är över tio år sedan han dog, men Eddie Meduzas röst strömmar ännu ur högtalarna i den gamla brandbilen. Blåljuset blinkar på taket, folk längs med Junseles gator vinkar och skrattar i sensommarvärmen. Inne i bilen är stämningen hög.

Killarna är välkända i byn vid det här laget. Bokstäverna "JGPF", förkortningen för "Junsele gammpojksförening", står prydligt målade på bilens klarröda sidor. Förkortningen återfinns även på de specialtryckta tröjor en del av killarna har på sig.

– Kommunen har ju sagt att de vill göra Junsele mer attraktivt, vi gör vårt bästa, säger Tomas Grundström.

Bakom ratten sitter Sebastian Eriksson. Han är den enda av de sex medlemmarna i föreningen med c-körkort, och alltså den enda som kan köra brandbilen från 1974. Och den enda som alltid måste hålla sig nykter när brandbilen ska ut på vägarna.

– Bilen låg ute på Blocket för sextusen spänn. Den har gått i Solberg och Bredbyn, vi köpte den direkt, säger Claes Dahlberg.

Det var lite mer än ett år sedan själva brandbilden införskaffades, men föreningen med sina nuvarande medlemmar har funnits i ungefär tre år.

– Fast begreppet gammpojksförening har hängt med länge i Junsele, vi är liksom nästa generation som för traditionen vidare.

Alla killarna är singlar; ett måste för att få ingå i föreningen.

– Sen måste man ju gilla att dricka pilsner också, det är det vi gör mest.

Vad gör ni annars då?

– Nä, det är ju våra föreningsmöten då. Men de går mest ut på att dricka öl de också. Ibland är det ju viktiga frågor vi måste ta upp också, till exempel om någon synts med en tjej på byn. Då måste vi ju tala ut om det, det får inte förekomma.

Men vad händer om någon skulle träffa en flickvän då?

– Då får vi beakta det då och utreda händelsen. Sen får vi välkomna killen åter när det tar slut.

Att hitta en bra definition av vad det egentligen innebär att vara en gammpojk är inte det lättaste. Men på sidan "Nissepedia" finns följande försök till definition:

"En man som trots sin ålder behållit sitt oberoende, man framlever alltså sina dagar som ogift och barnlös. Han bor allmänt kvar i fäderneshemmet, ibland tillsammans med en bror som även han är gammpojk. Man färdas stundom längs byavägen på moped eller möjligen i dieselbil med lastgaller på väg till konsumbutiken för att handla kokkaffe, ärtsoppa på burk och kanske en korvsnärt".

– Det är en livsstil helt enkelt, nästan som en religion. Man vill liksom inte krångla till det för sig. Andra karlar klär upp sig för fruntimmer och så, men vi är av det rätta virket. Vi vill bara dricka öl och ha roligt. Det är inte så mycket fasad, säger Claes Dahlberg.

– Eller vid närmare eftertanke har vi ingen fasad alls.

I helgen som gick var föreningen med på ett hörn när det anordnades raggarfest och spontancruising i Junsele. Ölhävartävling och armbrytning ingick i aktiviteterna. Dessutom auktionerades gammpojkar på byn ut.

– Vi har ju blivit för många, vi känner oss inte exklusiva längre. Därför känns det på sin plats att ha en auktion. Men det är bara andra gammpojkar i byn som auktioneras ut, inte vi, säger Claes Dahlberg.

Föreningen har till och med fått en alldeles egen meny på Bowlingen uppkallad efter sig.

– Den består av Bullens pilsnerkorv, en Norrlands guld och tubsenap.

Men är det inte massa tjejer som är väldigt besvikna över att ni bestämt er för att förbli gammpojkar?

– Jo, det är ju ett jobb att hålla alla borta. Men den dagen någon hoppar av klubben blir han ju hett villebråd. Vi har byggt upp så stora förväntningar.

Känns det viktigt att gammpojkstraditionen får leva vidare i Junsele?

– Absolut. Det blir så mycket ungar och grejer på byn annars. Dessutom har man ju inte roligare än vad man gör sig. Man får ju bjuda på sig själv lite.

Och när killarna kör iväg i sin brandbil i solskenet, glatt tutandes, vinkandes och skålandes med hög musik i bakgrunden, en fredagseftermiddag i augusti när det är en hel helg kvar till måndag kan man väl inte annat än att hålla med.

Man får ju bjuda på sig själv lite.

Mer läsning

Annons