Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi vill gärna stanna i Ö-vik"

/
  • Hela familjen Shappan visar upp sina permanenta uppehållstillstånd.
  • Hela familjen Shappan: Maryam. pappa Hassam och lilla Naeem, Ghzal, mamma Rola och Abdalla, samlade strax utanför bostaden i Björna.
  • Ghzal, mamma Rola och Naeem, minstingen i familjen.
  • Familjen Shappan trivs i Björna, även om de tycker att det kostar mycket att åka buss.

Efter snart tre månader i Björna säger familjen Shappan att de trivs – och att de gärna stannar i kommunen.

– Vi vill gärna bo i centrala Örnsköldsvik. Det kostar mycket att åka buss – och bussarna går inte ofta, säger Rola al Omary.

Annons

Det handlar om den första familjen med asylsökande, som kom till Björna för snart tre månader sedan. Då var det fortfarande höst, det var värme i luften och familjen hade ingen aning om vad som stod inför dörren när de stannade till vid Coop för att köpa det allra nödvändigaste.

Knappt tre månader senare träffas vi igen. Utomhus är det lite, lite snö – men den riktiga vintern lyser med sin frånvaro.

– Vi brukar ha snö i Syrien också, säger pappa Hassam Shappan, som säger att han är oerhört tacksam för att han har fått komma till Sverige och Björna.

– Där vi bodde i Syrien var allt sönderbombat när vi lämnade landet.

– Inget fanns kvar, säger han.

I den spartanskt möblerade lägenheten, tre rum och kök, samsas föräldrar och fyra barn. En liten tv står på med en arabisk kanal och två av fyra barn har precis kommit hem från skolan till sitt första jullov i Björna.

– Vi fick vårt uppehållstillstånd i onsdags, säger mamma Rola al Omary, med minsten Naeem vilandes på armen.

Hon ser stolt ut när hon plockar fram familjens permanenta uppehållstillstånd, som hon gömt undan i lägenheten.

– Vi är så glada, tillägger hon och visar upp kortet, som mest ser ut som ett identitetskort.

Familjen hoppas nu kunna starta ett nytt liv i Sverige och säger utan betänketid att de gärna kan tänka sig att bo kvar i kommunen – men gärna då lite centralare än i Björna.

– Jag har varit in till stan – till Ovik, säger Hassam Shappan och förklarar att det inte är helt lätt att uttala Örnsköldsvik.

– Men det kostar mycket att åka buss – och bussarna går inte så ofta här i Björna, säger han.

På frågan om vad de gör på dagarna i Björna svarar mamma och pappa att de umgås med nyfunna vänner, besöker biblioteket och att de försöker lära sig svenska så bra de bara kan.

– En kvinna brukar ha svenskundervisning med oss på biblioteket, säger Rola al Omary, samtidigt som hon bjuder på några färdigheter:

– Godmorgon, tack så mycket, hur mår du? Jag mår bra...

Samtidigt, efter kort tid i skolan, talar barnen redan en del svenska – och de tycks också ha acklimatiserat sig väl med både skola och kamrater.

– Ett, två, tre, fyra, fem, säger Abdalla och fortsätter rabbla räkneord på ett imponerande sätt.

Efter de första månaderna i Björna hägrar familjens första jul på svensk mark.

– Vi är vana att muslimer och kristna firar jul och nyår tillsammans. Vi är bröder, säger Hassam Shappan och tillägger att för deras del handlar julen mycket om sötsaker, goda kakor och lamm – och inte minst dans.

Mest suger de dock på karamellen att de fått klartecken att stanna i Sverige.

– Vi är så tacksamma över att vara här. Tack så mycket Sverige. Vi tycker om människorna här i Björna. Det är mycket, mycket bra här, säger Rola al Omary, som dock saknar sina anhöriga i Syrien.

– Jag arbetade som textillärare i Syrien, säger Rola al Omary och tillägger att mycket av hennes tid i Björna går åt till att sticka.

– Och jag hoppas kunna få ett jobb när jag har lärt mig mer svenska, säger Hassam Shappan, som jobbade med vattenpipelines i Damaskus.

Livet rullar på för kommunens cirka 200 asylsökande i Björna, Trehörningsjö, Långviksmon och Mellansel. Till stor del också på grund av all den hjälp de har fått av välsinnade människor.

Mer läsning

Annons