Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

Stor oro för Sörgården

BREDBYN. Förslaget att lägga ned 44 vårdplatser på Sörgården i Bredbyn upprör.
Renovera och bredda hygienutrymmen, behåll nuvarande lokalyta och låt det kosta som mest tio vårdplatser.
– Vi tror att folk i kommunen måste hålla ihop nu, säger pensionärer.

Annons

Det är sällan äldre invånare i Anundsjö har upprörts så till den grad som när det gäller förslaget om nedläggning av vårdplatser vid ålderdomshemmet. Trots att lokala fritidspolitiker bor i närområdet, vissa sitter till och med i socialnämnden, visste befolkningen ingenting om planerna. Varför så många platser och varför just i Anundsjö? Där finns ju bara Sörgården och sjukhemmet Myrtengården, och en befolkning som bara blir äldre.
Relativt nybyggda privata hyresfastigheter finns mittemot kommunens äldreboenden. Där bor enbart pensionerade hyresgäster. ÖA träffar ett gäng äldre i åldrarna 74 - 88 år. De har av olika skäl insett åldrandets begränsningar, och valt att flytta från egna fastigheter till Bredbyn, från Seltjärn, Nyåker, Åbosjön, Järvberget, Kubbe, Norrflärke, Mellansel och Skorped.
Ensam i en fastighet i en by, utan nattpatrull, skapar stor otrygghet. Natten är mörk och kall, och vem vet vad åldringar drabbas av? Ensamheten är värst. Rätt som det är kanske de får för sig att följa efter hemtjänsten när hon lämnar huset.
Min man blev senil, han var ute och gick på nätterna, ibland ner till Tågsjön dit det är två kilometer, ibland till någon myr. Jag upptäckte det på morgnarna när jag hittade blöta sockor och skor. Det var då vi bestämde att flytta hit, säger Britta Genberg.

NÄRA TRYGGHETEN
Pensionärerna har medvetet valt att bosätta sig där de visste att tryggheten fanns på gångavstånd, nära Sörgården. Nu är den planerade tillvaron på väg att raseras. Ovissheten tär och frågorna är många.
Jag flyttade från Seltjärn och till den här lägenheten 1994, min hustru var sjuk. Jag skötte henne ensam de sista sex åren hon levde utan hjälp av någon, så jag vet vad det är fråga om. Man måste reagera när dom tänker dra bort 44 platser från Anundsjö. Varför inte tio? Vi är snart allihop i en situation där vi behöver hjälp. Det är bara de sjukaste som hamnar på Myrtengården, så där är det stängt för oss, säger Harry Nilsson, 87 år.
Att stänga så många avdelningar som föreslagna fyra, accepteras inte av pensionärerna. Pratet om en god arbetsmiljö för personalen faller på det faktum att standarden i hemmen är långt ifrån kraven som gäller för särskilda boenden. Kostnader för bostadsanpassning, hjälpmedel, bensin och leasingbilar blir nog rätt höga i detta geografiskt stora område, resonerar de.
Jag har flyttat stegvis, från Nyåker, närmare äldreboendet. Jag får inte köra bil längre så jag tyckte det var bäst att bo där det bara var att rulla in på Sörgården, säger 88-årige Ragnar Tällberg i skämtsam ton, men allvaret finns där.
Det är för vansinnig sjukvård, fy fanken, säger han och skakar på huvudet.
Det går heller inte att förlita sig på anhöriga, de har nog med sitt.
Barn har vi ju men de kan inte ställa upp för oss, de har ju sitt att sköta och kan bli sjuka av för mycket ansvar, säger Harry Nilsson.
Ivan Eriksson, påminner om att det för några decennier sedan fanns 160 personer i Åbosjön, nu är två hushåll kvar.
Tryggheten försvinner. Nu tänker dom på på äldreboendets kostnader och jobbar för att det ska bli billigare. Det är viktigt att veta om de uppnår det, säger Ivan Eriksson.
Ekonomiskt blir det svårt för många pensionärer om de måste anlita hemtjänst.
I den här åldern får man knappt 2 000 kronor kvar på pensionen sedan man betalt löpande utgifter. Det ska räcka till mat, läkarvård, mediciner, hygienartiklar och kläder. Vad har vi då kvar att leva av? Vi har aldrig anlitat sociala, det har varit en skam förut men nu bryr jag mig inte, de får ta hand om alltihop, säger Harry Nilsson.

FÄRRE VÅRDPLATSER
Tio vårdplatser är på sin höjd vad pensionärerna kan tänka sig lägga ned på Sörgården men lokalytan ska vara kvar. Istället vill man bygga om och bredda hygienutrymmen. Plats på något äldreboende i centrala staden tilltalar inte, isåfall hade de redan flyttat dit då flera har sina barn där. Vad är det som säger att det finns platser i Örnsköldsvik när den dagen kommer, och det där med rehabilitering är väl högst osäkert?
De har ingen tro på att stormötet i april ska förändra något. Oavsett parti tycks politikerna vara eniga, man vet inte var man har dom. Men, säger pensionärerna, det är ju val i höst. Tal om satsningar på vård, omsorg och skola kommer väl då, säger pensionärerna, men vi tror dom inte.

EVA GIDLUND

Mer läsning

Annons