Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skridskopremiär efter isjakt

/
  • På jakt efter höstens första skridskoisar. Vikessjön i Arnäsvall var under fredagen åkbar, vilken Gunnar Nilsson och Robert Fredriksson kunde konstatera.
  • Drygt 70 kilo reporter får ett fotbad efter några hopp.
  • Den gamla omklädningshytten tas åter i bruk, för omklädning och fika.
  • Mycket vatten efter torsdagskvällens nederbörd på och i östra Gammbodtjärnen.
  • Bodsjön öster om Gottne brukar isbeläggas tidigt. Men då gäller det att passa på innan snön kommer.
  • Trots de senaste dagarnas plustemperaturer och nederbörd går det att hitta skridskoisar här och var. Men de är svårfunna – och tunna. För skridskoentusiasterna är det något speciellt med årets första åk.

"En del av tjusningen med långfärdsskridsko är att hitta bra isar"

Annons

Vikessjöns is dånar och råmar. Under fötterna spricker isen och antalet hugg med piken som krävs för att få hål är lätt räknade: ett. Men isen håller och uppspelta likt kalvar på grönbete snurrar vi runt på den yta som bär. Ingen njutåkning precis men det är i alla fall ispremiär.

Vägen hit har dock inte varit spikrak. Det har blivit några timmar i bil först i jakten på is.

Efter att ha fått rapporter om fina skridskoisar i trakten av Gålsjöbruk tidigare i veckan var målsättningen klar: vi ska ut och åka skridskor. Glida ut över de där genomskinliga skogssjöisarna, belysta av en sned novembersol. Rök från kaffekoppar och flämtande munnar.

Men vad händer? Kvällen före börjar snön falla. Och regnet. Och humöret. Det enda som stiger är temperaturen. Men förhoppning om åkning finns kvar.

– En del av tjusningen med långfärdsskridsko är just att hitta bra isar. Man vet inte hur det ska bli men det blir alltid bra, säger friluftsentusiasten Göran Nilsson.

Ett bra hjälpmedel är sociala medier där man kan dela med sig av information eller ragga ihop till en tur. Facebookgruppenhar omkring 100 medlemmar och är en bra start.

Göran började med långfärdare för fem sex år sedan och brukar komma sig ut ett tiotal gånger per säsong. Med på turen är också Robert Fredriksson, också han en friluftsmänniska men med mindre erfarenhet av skridsko.

– Det är en härlig känsla att ta sig fram på skridskor men jag är rätt grön på det, säger han.

Vi börjar med att åka till Bodsjön ovanför Gottne. Här brukar isen lägga sig tidigt och omgivningarna är fina med en gammal fäbodvall och en flytspång av mossa tvärs över sjön. Men nu blir det tji åkning. För mycket snö på för tunn is.

Färden går vidare och vi kollar småsjöar och tjärnar längs skogsbilvägar och rena kostigar i dimmigt novemberlandskap. Inget duger.

Vikessjön i Arnäsvall har i alla fall is som håller men först ska vi besöka Stybbersmarkssjön, också den en känd höstsjö. Förväntningen stiger när vi närmar oss sjön, här finns ingen snö, den ligger ganska högt och en bit bort från havet.

Mycket riktigt är blankis det första man ser men det är bara i den första lilla viken, resten av sjön ligger öppen. Besvikelse.

Vi provar den närbelägna och bra mycket mindre Mjösjön.

– En centimeter för lite, utbrister Göran Nilsson som är först ner till stranden vid den annars perfekta premiärsjön.

Lite mer besvikelse, så nu får det bli Vikessjön i alla fall. Fort åker utrustningen på vid en gammal badplats. Isen är kanske tre centimeter tjock och så mycket tunnare vill man inte åka på.

– Aldrig har jag testat gränsen så här förut, säger Robert.

Men isen är förvånansvärt seg. Undertecknad, som lyckats blöta ner fötterna i strandkanten, får ta till flera hopp för att bryta igenom isen. Plask och plums och så står man på botten med isvatten upp till låren. Det blir fort kallt om fötterna.

Som standardutrustning på skridskoturer har jag förstås förutom ispikar, isdubbar och lina även ryggsäck med torra kläder, så omklädningshytten den gamla badplatsen får åter komma till heders. Lite fika blir det i hytten också.

Trots det något magra utbytet är alla nöjda med isjakten. Vi har fått se fin natur, andats frisk luft och fått känna lite spänning.

– Det är avkoppling som man så väl behöver, säger Robert.

– När man har varit ute ångrar man sig aldrig när man kommer hem, säger Göran som i helgen förmodligen ger sig ut på havet.

Med kajaken i så fall, någon skridskois där ute lär vänta på sig. Men den är efterlängtad av många.

Mer läsning

Annons