Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Skolan har misslyckats"

/
  • Mamman till en av de flickor som har skapat oro vid en skola i kommunen berättar nu sin version och vad hon tror har gått snett. (Bilden är arrangerad.)

Hur det är att ha ett barn som inte är välkommet i skolan, det vet en mamma i kommunen allt om.

– Jag måste också få berätta min version. Jag tycker skolan har misslyckats med min dotter, säger hon.

Annons

Vi kallar henne för Eva, egentligen heter hon något annat. Med respekt för alla inblandade vill hon inte tala om vem hon är.

Eva tycker att det finns två sidor av det som beskrevs på allehanda.se i förra veckan, när det gäller de tre flickor som har gjort situationen på en skola ohållbar.

Mamman säger att hon förstår att lärarna har försökt, men att det ändå har blivit fel och har gå

– Min flicka har en diagnos, bland annat adhd, men även fler saker. Jag om någon vet hur hon är och hur jobbigt det kan bli, men jag kan inte alltid vara med henne. Jag har också ett jobb att sköta, men jag lever med det här hela tiden, säger hon.

När hon berättar om dottern blir det en historia, som många nog inte kan förstå. Det handlar om ett barn som har varit orolig från första stund – och det rör sig om en komplicerad situation för alla inblandade.

– Jag förstår att det är rörigt i skolan. Därför var det så viktigt att det skulle bli rätt från början, säger Eva och tillägger att dottern inte har varit på en riktig lektion sedan i november.

Mamman är också kritisk för att kommunikationen mellan henne och skolan inte har fungerat bra.

– Som förälder är det svårt att veta vilka rättigheter man har. Det känns som att skolan kör sitt race och sedan får man bara rätta sig efter det. Det är svårt, säger Eva, som tycker att det läggs mycket press på henne.

– Skolan kan helt plötsligt ringa och säga att nu får hon inte vara kvar. Har hon ingen egen nyckel? säger de, när jag svarar att jag är på jobbet. Jag törs inte lämna henne ensam hemma.

– Det är tur att mormor kan ställa upp.

Mamman berättar att dottern är väldigt utåtagerande och även lider av ett trotssyndrom, som innebär att hon alltid säger emot, speciellt mot mamman.

– Skolan har haft resurs för min flicka, men jag tror att det måste vara en utbildad person, som verkligen vet vad det handlar om – och framför allt får det inte gå fel i början.

Den 13-åriga dottern medicinera fyra gånger om dagen och mamman säger att man ser på dottern när det är dags att ta sin medicin.

– Hon nekar aldrig att ta medicinen, men har klockan passerat elva, då blir det oftast kaos. Man märker när hon blir orolig, säger Eva och påpekar att det känns som en del på skolan inte riktigt har förstått.

– Min flicka måste ha rutiner och veta vad som ska ske i förväg. Hon är egentligen duktig i skolan och har haft godkänt i alla ämnen, trots att hon aldrig har läst några läxor.

– Men det funkar inte att ta henne från lektionerna och gå på Sliperiet eller göra andra grejer. Det löser inte problemet.

Mamman berättar om ständiga möten – nästan varje vecka – med barnpsykiatrin.

– Som ensam förälder har man fullt upp med att klara vardagen.

Mamman säger också att bakgrunden till att det har gått för långt i skolan handlar om en stor portion okunskap – och som hon säger – "för dåliga resurser".

På frågan hur Eva orkar med allt, svarar hon utan betänketid att "jobbet är min räddning".

– På mitt arbete måste jag tänka på annat.

Mamman berättar även om sin ständiga oro för framtiden och om dotterns ångest.

– För min dotter är det antingen svart eller vitt. Det finns inga gråzoner.

– Med facit i hand kändes det som att skolan chansade i höstas och trodde att allt skulle gå bra. Jag tror inte att de riktigt förstod vad som väntade.

Eva säger att hon inser att det har gått för långt och att de tre elever, som det egentligen handlar om, tillsammans tar fram dåliga sidor hos varandra.

– Jag vet inte riktigt, men kanske har det varit för kravlöst i skolan. Det känns lite för slappt. Med min dotter måste man vara konsekvent och ha klara regler. Dessutom måste man göra lika i skolan, som hemma.

– Det har varit mycket prat, men jag vet fortfarande inte mer än att det inte har blivit bra, säger hon.

Dottern säger nu att hon vill tillbaka till sin gamla skola och även mamman hoppas att det kan bli så.

– Jag hoppas tryggheten kan hjälpa och att hon får extra stöd. Framför allt av någon som är utbildad och vet vad det handlar om.

Mer läsning

Annons