Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Roligt att se ung lucia"

/

I luciatider kan nästan vad som helst inträffa.
Som att Västerbotten 1951 möter Örnsköldsvik 2013.
– Vad roligt att få se en ung lucia, sa Bibbi Markgren och kastade blickar på Hanna Pettersson.

Annons

Det var ännu en dag på jobbet för Örnsköldsviks lucia och hennes följe. Arbetsdagen inleddes på ett företag och gick vidare till ett annat, innan det bar av till Lingbo – och därefter Rönnens äldreboende på Valhalla.

På Rönnen gick Hanna och de andra in till en stor och förväntansfull publik; självfallet samtidigt som de sjöng Sankta lucia. På bästa plats bland åhörarna satt 83-åriga Maj-Britt Österlund och den 13 år äldre Axel Bylund.

Axel var säker på sin sak:

– Det är nåt speciellt med lucia. Det går icke att efterapa. Lucia är så äkta.

Maj-Britt Österlund kunde bara hålla med.

– Det var en riktigt fin stund.

Efter Rönnen och en snabblunch tog programmet ny fart. På eftermiddagen träffade sällskapet Aktiva seniorer på museet – och sedan bar det av till Bjästa för dubbla framträdanden där. Skiftet avslutades med ett besök på en av kommunens bilfirmor.

Och då ska man ta med att besöket hos en av Örnsköldsviks matjättar blev inställt i går.

Det är ingen semester att vara lucia.

Det var det inte i Västerbotten på 1950-talet heller. Lucia då var Bibbi Markgren, som är Örnsköldsviksbo sedan slutet av 50-talet.

– Nej, jag var nästan svimfärdig vissa gånger. Nu njuter jag av att se en ung lucia, sa hon på Rönnen i går, när hon hälsade på sin man Sigge och fick hälsa på Hanna Pettersson.

Bibbi fortsatte:

– På min tid var det soaré, där man fick visa upp sig, och efter den fick jag många röster. Det var mina klasskamrater på realskolan som anmälde mig. Jag minns att jag korades i Umeå av lagman Christensen.

Mer läsning

Annons