Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Poesi: Berget

Annons

Jag står här nere i dalen

och tittar på mitt berg

Som stått där hela livet

och bara ändrat färg

Det berget finns för alla

att stånga pannan mot

Det vill oss till sig kalla,

att komma till dess fot

Det visar oss sin skönhet,

så vacker är dess kropp

Dess sten är gjord av stolthet,

vill bära upp dess topp

Men!

Med dumhet har jag byggt

detta höga berg av sten,

Dock med stil och mycket snyggt

jag fogat sten till sten

Men stenen var en fördom

med lögnen som en fog

Allt skyllde jag på andra

som en dag av mig fick nog

Nu

Går jag här med hacka

Jag slår mitt berg isär

Jag vill dig också tacka

för hjälp du gett mig där

Är jag här bland spillrorna

av berget som var jag

En av fler villor

Jag passerat i min dag

När jag med dig bytt sida,

jag såg mig som du gör

Jag såg mitt hjärta lida

av berget som förgör

Och

När berget väl var borta

som skymde solens sken

Så såg jag allt i ljuset,

såg in i himmelen

Mats Westman

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Mer läsning

Annons