Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

Överfölls under rysk biståndsresa

SKORPED. Det var 27:e resan till Ryssland och den 17:e till just staden Lahdenpoja i ryska Karelen.
Chauffören Arne Arvidsson från Mosjö i Skorped, har alltid ställt upp för människor. Han har kört bussarna som går till Ryssland med bistånd i många år. Men för en dryg vecka sedan blev båda han och en till chaufför svårt misshandlade utanför ett hotell.

Annons

Arne Arvidsson sitter hemma i köket tillsammans med sin hustru Betty. Han har fortfarande sviter efter misshandeln. Hustrun är glad att han kom levande ifrån händelsen.
Det känns lite otacksamt, säger Arne Arvidsson och låter närmast förvånad.
Han har varit van vid att det är idel tacksamma människor som mött biståndsarbetarna som tagit sig fram hela vägen från norra Sverige till ryska Karelen.
Det är Rysslandsmissionen, med huvudkontor i Östersund och Ramsele, som två gånger om året, vår och höst, skickar ut sina bussar med bistånd till fattiga och behövande i ryska Karelen.

PÅ VÄG TILL BUSSEN
Arne Arvidsson har i många år ställt sig till förfogande som chaufför. Den här gången hade han Egon Kihlberg från Östersund som avbytare vid ratten.
Med på färden, som totalt brukar ta tio dygn, fanns Betty Arvidsson.
De här resorna har engagerat många i just Skorped. Hos Pentti Pekkala har man ett förråd dit kläder och gåvor körs för vidare befordran med transporterna till Ryssland.
Det var under de sista timmarna av vistelsen i Lahdenpoja som misshandeln inträffade. Arne Arvidsson och Egon Kilhlberg hade tänkt att påbörja färden hemåt vid fyratiden på morgonen. De gick båda ensamma ut redan klockan tre på morgonen för att köra bussen från parkeringen och ställa allt i ordning.
Arne Arvidsson berättar:
Det var en kort väg mellan hotellet och platsen där bussen parkerats. Jag hade sovsäcken under ena armen. En liten sträcka är det mörkt och det var där vi slogs ned, bakifrån. Innan jag hann reagera på att vi var överfallna av ett helt gäng, hade jag tryckts till marken och såg en kniv blänka till framför ansiktet. Sedan gick det fort. Jag fick ett slag i skallen. Kläderna slets sönder. Jag muddrades på min plånbok, nescessär, mobiltelefon och min sovsäck. Min näsa fick en smäll. Jag låg stilla på marken, tänkte att om jag spelade död skulle jag kanske klara mig.
Arne Arvidsson fick vård på sjukhuset. Han kunde ändå följa med, men liggande, när Rysslandsmissionens utsända körde hemåt lite senare samma dygn.
Egon Kilhlberg hade klarat sig bättre.
Allt han hade med sig förlorades, till och med passet, men han hade inga svårare skador. Det var Egon Kihlberg som fick köra hela vägen hem.
Betty Arvidsson och hela sällskapet blev förstås rädda. Men den största känslan är en sorts sorg över att sådant här kan hända människor som vill sträcka ut en hand för att hjälpa de som har det svårt.

FRAMTIDA HJÄLPTRANSPORTER
De utsatta människorna i Lahdenpoja ser fram emot de här transporterna som kommer två gånger om året. De uttrycker också sorg över hur svenskarna behandlats.
Nu har det gått någon vecka och Arne Arvidsson rehabiliterar sig hemma.
Nu får du väl lova att du inte ger dig ut ensam och utsätter dig för sådana här faror, säger Betty, som är lättad över att Arne sitter där bredvid henne, tämligen oskadd.
Om det blir någon fler resa till ryska Karelen för Arne Arvidsson?
Jag säger som Pentti Pekkala. Vi kan ju inte överge dem därute, säger Arne Arvidsson.

ALICE NÄSLUND

Mer läsning

Annons