Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ove fann sitt paradis på Malmön

Malmön. Ove Grundberg är ensam om att bo kvar året runt på Malmön.
Så har han gjort i över 30 år nu och han har en önskan om att få bli kvar fram till sin sista dag.

Annons

S å beroende av sin ö är han att han, när han måste in till stan och göra sina ärenden, klippa sig eller handla in sin mat, känner en inre oro och en drivkraft att så fort som möjligt ta sig tillbaka hem till sitt, hem till ön.
Den som är född vid vatten måste se till att han alltid framgent får bo vid vatten. Det finns inga bättre eller sämre årstider. Det är just detta, årstidernas och dygnens växlingar, som är hela nerven i tillvaron.
Det här med min känsla för just den här ön kom nog redan i min barndom, säger Ove Grundberg eftersinnande och spejar ut mot horisonten en mycket vacker dag i maj månad.
Jag hade en morbror som bodde på Malmön. På den tiden, i min barndom, var det torpställen och åretomboende på hela ön. Korna gick och betade och det var en lugn och trygg tillvaro ute på ön.

SVÅRT LIVNÄRA SIG PÅ ÖN
På 50-talet började det avfolkas härute. En ny generation hittade inga inkomster inne på ön. Torpen såldes, det blev sommarstugor istället som växte upp på ön. Snart fanns inga kossor kvar längre.
I skarven av sextio och sjuttiotalet, när de nya strandlagarna blev kända för allmänheten, att det i fortsättningen inte skulle få byggas hur som helst ute på en ö, då köpte Ove Grundberg in marken och började bygga sitt hus på sydostsidan av Malmön.
Kyrkan äger ön. De flesta som har sina hus har friköpt tomterna.
Ove Grundberg byggde lite mer för varje år. Han borrade efter vatten. De redskap och maskiner han behövde drogs in på isen.
Han blev mer och mer beroende av tystnaden och
rofylldheten ute på ön. Det blev en tvingande nödvändighet att tillbringa all tid härute.
Det betydde att han fick ta båten över vattnet till fastlandet sommartid och ta sig till fots över isen vintertid.

MÅNGA TILLBUD PÅ ISEN
Han arbetade skift på Husumfabriken. Det betydde många svarta timmar över isen vintertid.
Ove Grundberg erkänner att han varit med om ett flertal ofrivilliga dopp nere i vakar.
Det gäller då, när det händer att isen brister, att man håller sig kall och nyter. Koncentrationen är a och o. Jag brukar häva mig upp genom att lägga mig bakåt, på rygg. Det har varit enda sättet och det bästa sättet att rädda livet. Jag har kommit hem och till jobbet sjöblöt men ändå varit ganska lugn till sinnes. Blir man gripen av panik är man såld.
Jag har inte haft andra livlinor än min egen kraft och mitt lugn. Det går inte att vara rädd för att något kan hända om man bor på en ö. Numera bär jag alltid mobiltelefonen på mig när jag är utomhus.
Väderleken och klimatet har förändrats. Kanske är det växthuseffekten som förorsakat att det aldrig mer blir de tjocka isarnas månader då det är säkert som berget att ta sig över till fastlandet mitt i vintern.
Ena dagen iskallt, andra dagen har blåsten fläkt upp
stora isflak. Det kan vara förrädiskt också under vintermånaderna.
God kondition är något som Ove Grundberg skaffat sig under sina år på ön där det finns obegränsade möjligheter till sunt uteliv.

VÄLJER NORR FÖRE SÖDER
Under sina aktiva år var han också ledig från fabriken för att fungera som skidlärare i fjällen. Det är också något han prioriterat.
Tänker jag åka härifrån så blir det norrut, inte söderut.
Sedan fem år är Ove Grundberg riktig pensionär. Nu
bestämmer han själv över sin tid. Det finns inga tvingande skäl att ta sig över när klimatet är osäkert.
Det finns förstås de som tycker att han är en ensling på skäret som envisas med att hålla sig kvar när andra för länge sedan flyttat in till bekvämligheten. För Ove Grundberg är det ett behov att få tillbringa sin mesta tid just här, på sydostsidan av ön där det är glest med sommarstugor.
Han lider inte av sin ensamhet. Han känner sig inte
ensam. Han säger att han inte alls läser så mycket, han ser inte så mycket på tv. Däremot tillbringar han mycket av sin tid vid datorn. Det han är mest intresserad av genom sin dator är att följa börsens upp och nedgång.
Sommartid tar han båten till fastlandet och hämtar sin ÖA i Mattjäl vid sjutiden.

VILL FORT HEM TILL ÖN
När han skall handla mat och förnödenheter åker han till stan. När han kommer till stan vill han fort hem till ön igen.
Det var mycket länge sedan Ove Grundberg funderade på vart han skulle åka när han nu fick semester. Han är fullt nöjd med att stanna hemmavid.
Exfrun bor i stan och dit åker han förstås för de är nära varandra ändå även om hon nu var och förblev en asfaltblomma som inte stod ut på ön vintertid.
Dottern bor i Stockholm och dit åker han då och då.
Ove Grundberg beskriver gärna skiftningarna på havet från glitterblänket i juni till de vreda höststormarna. Det kan bli förhäxat att sitta på den stora glasade utealtanen och beskåda månskenet. Inget dygn är det andra likt.
Inget väder är sämre än ett annat.
Medan isen ännu ligger kvar men det
bådar vår i markerna kommer som regel alltid svanarna först. De parerar för guppande
isflak och kommer seglande på vågorna.
Sedan kommer ejdern. Sedan kommer de
allihopa.
Det finns älgar och rådjur och harar på ön.
När han gör ett avbrott från naturupplevelserna sätter han sig framför datorn.
Om han skulle önska något så är det att bredband också kommer till ön. Får han någon gång besvärligt så är det när det blir strömavbrott. Det kan ta dagar innan det åtgärdas.
Annars är allting i sin ordning.
Mycket att göra har han också så här års. Han måste så och plantera i bergsskrevorna, laga bryggan och ställa i ordning det som senaste stormen ställde till med vid stranden.
Han måste lägga nytt tak på verandan.
Han har fullt upp med det jordiska. I sitt eget paradis.

ALICE NÄSLUND

Mer läsning

Annons