Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ö-viksbo mitt i kriget

ÖRNSKÖLDSVIK. Konflikten mellan israeler och palestinier kostar liv i stort sett varje dag.
I det perspektivet har Kent Edlund klarat sig bra.
Han blev bara arbetslös.
– I krigstider är det inga turister som vågar sig hit, förklarar den före detta guiden.

Annons

Intervjun med Kent Edlund görs på telefon, och trots att kriget rasar bara några mil från den före detta Örnsköldsviksbons bostad är han hur lugn som helst.
Från hans by Neve Shalom är det fyra mil till Ramallah på Västbanken.
Där är det förstås inte så trevligt, men här lever vi som vanligt, berättar 57-åringen.
Kent flyttade till Israel 1975, och med undantag för två tvåårsperioder, en i slutet på 70-talet och en i början på 80-talet, har han varit landet trogen.
Vi bor så fint här, utsikt över både
Tel Aviv och Medelhavet. Här hör man inte smällarna från Ramallah.
Den idylliska byn som Kent och hustrun Ety lever i ligger ganska precis mittemellan just Tel Aviv och en annan storstad, Jerusalem.
Något man kan vara rädd för är att
besöka storstäderna. Det händer ju att självmordsbombarna slår till.
Byns namn Neve Shalom kan översättas till Fredens Oas. Och det är just det fred som den kooperativa byn strävar efter.
Vi står för samarbete och samlevnad,
säger han. Judar och araber ska kunna göra saker tillsammans. Här hos oss är det inga problem men du ser hur det ser ut på andra platser.
Han syftar givetvis på situationen på Västbanken, där israeliska trupper gått in i palestinska områden på ett sånt sätt att USA:s president George W Bush krävt av Israels premiärminister Ariel Sharon att trupperna ska dras tillbaka.
Så måste det bli, önskar Kent. Israel bör dra sig tillbaka och lämna palestinierna i fred. Jag skulle vilja att gränsen mellan Israel och Palestina blir som den var före 1967.
De här motsättningarna har här i Sverige jämförts med just sexdagarskriget 67. Hur ser du på det?
Det låter överdrivet, tycker jag. Israels förluster är till
exempel inte större än mellan 10 och 20 soldater hittills. Varje liv som släcks i krig är en katastrof, men inte är det som 1967.
Kent fortsätter önska sig ett krigsslut:
Om Israel ger palestinierna sitt landområde så blir de lättare att samarbeta med. Om de får sitt land så försvinner förmodligen deras vilja att kriga.
Och för Israel självt skulle det också vara en fördel att det blir två länder; då har de bara en gränslinje att försvara istället för att som nu har klickar lite överallt.
Är du optimist?
Nej, det är jag inte. Men det känns i alla fall bra att vi inte längre har något av våra tre barn innanför Israels gränser. Man är ju alltid orolig för sina barn.
När jag följer den här tragedin i media märker jag hur människor ger sitt stöd till de hårdföra metoderna som Israel håller sig med. De styrande får uppbackning när det gäller att gå fram som en ångvält.
Tror du det löser sig om palestinierna får det område de vill ha?
Tveksamt. Det finns nog ett stort hat hos palestinierna efter det som hänt den senaste tiden. När palestinierna fått lite tid på sig och hunnit bygga upp sin vapenarsenal kanske de slår tillbaka.
På vilket sätt kan du visa din ståndpunkt?
Jag kan säga vad jag tycker. I mars var jag och demonstrerade i Jerusalem, till exempel.
Trots att Kent inte har kriget in på knuten händer det att han funderar över vad som kan inträffa och vad som hade kunnat inträffa om han eller hans anhöriga bara befunnit sig på vissa platser lite tidigare.
Jag var i Ramallah två veckor innan det här bröt ut. Min dotter var på ett café i Tel Aviv, och just på det stället hade det smullit några dagar tidigare.
Och vi var på ett café, där det sprängdes bara en vecka senare. Jag vill minnas att det var 15 ungdomar som dödades.
För Kent har oroligheterna i landet fört med sig att han blivit arbetslös.
Vem vågar följa med på guidade turer till heliga platser i den närhet som kriget rasar?
Inga turister kommer hit längre. Det är slut på pilgrimsgrupperna.
Så hur fördriver du dagarna nu?
Jag arbetar med med renhållning här i byn. Det är ett bra jobb, och jag känner att jag gör nytta.
Jag har också fått ett säsongsarbete hos ett företag som håller till bland annat i Örnsköldsvik. Den första veckan i maj kommer jag hem och arbetar med fjärrvärme.
Vad säger du om Modos förlust?
Har de förlorat? Mot vem? Var de i final?
I Fredens Oas i närheten av det hemska kriget har svensk klubblagsishockey inte högsta prioritet.

HASSE TAVÉR

Mer läsning

Annons