Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu får musiken ta plats

/
  • Tidigare ungdomsproffset i fotboll, Martin Bengtsson, föreläste i går om elitidrottandets fram- och baksidor.

Proffsdrömmen slutade i en krasch. En del av vägen tillbaka var att skriva en bok om det som hänt.
I föreläsningen i går berättade 27-årige Martin Bengtsson om sin resa från skuggan av fotbollsstadion San Siro i Milano till rockscenernas rampljus i Berlin.

Annons

För tio år sedan hade hans barndomsdröm gått i uppfyllelse.

Han var en av landets mest lovande fotbollsspelare och dessutom ungdomsproffs i italienska Milano.

I fel klubb, visserligen. Det var ju till AC Milan han ville.

Men även stadens andra storklubb Inter har San Siro som hemmaplan, fotbollsarenan som Martin Bengtsson redan som nioåring satt upp som mål att en dag springa ut på.

Allt hade blivit som han tänkt sig, hans målmedvetna satsning hade lyckats.

Eller?

Som en del i den pågående Psykeveckan i Örnsköldsvik berättade Martin Bengtsson i går om sitt unga livs dramatiska resa.

Om drömmar, målmedvetenhet och framgångar. Men också om bakslag, tvivel och drömmen som till slut slogs i kras.

– Som liten var jag inte ett dugg intresserad av fotboll. Jag var ganska klen och gillade mest dinosaurier och pussel, berättade han för en fullsatt fullmäktigesal i stadshuset.

Men beröm från en praktikant på dagis när han var i femårsåldern ändrade allt.

– Jag stod vid en hink för att inte komma i vägen för någon och skada mig. Plötsligt rullade bollen fram till mig och jag sköt mål. "Vilken målnäsa du har", fick jag höra då.

Fotbollsintresset väcktes i unga år. Liksom den fanatiska målmedveten att träna tillräckligt för att en dag bli proffs.

Klättrandet mot målet gick snabbt. En dag stod Inter där med erbjudandet om att bli ungdomsproffs. Då var Martin Bengtsson bara 17 år.

Till en början gick allt bra. Men i samband med en skada fick han tid att tänka efter.

Då kom tvivlen kring tillvaron och livsfrågor som "vem är jag när jag inte spelar fotboll?"

Ett besök tidigare på Hultfredsfestivalen hade väckt musikintresset. När motgångarna i fotbollen kom, blev musiken och låtskrivandet ett andningshål.

När en städerska en dag slängde alla hans musikpapper höll det inte längre. En månad senare kom kraschen – och självmordsförsöket.

– Jag kunde inte hantera skräcken för att lämna ett ställe där jag inte klarade att vara kvar.

Utvägen blev att skära sig i handlederna. Väl hemma i Sverige efter sjukdomsvistelsen igen var en del av vägen tillbaka att skriva boken "I skuggan av San Siro" som kom ut 2007.

– Det var terapeutiskt att skriva boken. Det var viktigt för mig att visa på andra sidor av proffslivet. Allt är inte bra, säger Martin Bengtsson.

Han lade definitivt av med fotbollen som 18-åring, och har nu varit ute och föreläst i snart sju år.

– Det är väldigt roligt, och det blir roligare hela tiden. Jag skaffar mig nya erfarenheter hela tiden och lär mig att se med nya perspektiv på det jag varit med om.

Musikintresset har också växt, och resulterat i egna bandet Waldemaar.

– Vi turnerar ganska mycket med det nu, inte minst i Tyskland. Musiken får ta mycket plats i mitt liv nuförtiden.

Mer läsning

Annons