Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När orden inte räcker till

/
  • Krister Stoor jojkar och forskar i samisk kultur. Han doktorerade om samiska jojkberättelser 2007. På lördagskvällen blandades jojken med rock- och blues.
  • Krister Stoor och bandet Stuoris & Bálddonas bjöd på en blandning av nyskapande och tradition då de framförde jojk till tonerna av rock.
  • Jojk om Umeälven med bluesiga gitarriff av Peter Uvén.
  • Börje Westberg fick sjunga Krister Stoors jojk.

En doktor i jojk blev starten på den samiska veckan i Örnsköldsvik.
På lördagskvällen bjöd Krister Stoor och bandet Stuoris & Bálddonas på en medryckade, rock- och bluesdoftande jojkkonsert på Thuleteatern.

Annons

Krister Stoor är universitetslektor i Umeå och något så ovanligt som doktor i jojk. Han beskriver jojken som något större än bara ett sätt att sjunga och berätta, och hänvisar till ett uttryck som han själv tycker beskriver dess natur väl: "Jojken är som tankar som sjungs ut med andedräkten".

– Det är ett sätt att leva. När inte orden räckte till hade man jojken, säger han.

Själv började han jojka redan som ung, då det fanns människor i hans omgivning som jojkade mycket. Men helt självklart var det inte att jojka, eftersom det allmänt fanns en bild av att det var något syndigt, till och med förbjudet, berättar Krister Stoor. Än i dag finns det de som inte tycker att det passar sig att jojka i kyrkan. Men han beskriver hur det på 70-talet uppstod en slags kulturrevolution och han började märka att jojken var något speciellt.

– Jojken är som ett vapen, säger han.

Det var på 90-talet som Krister Stoor började uppträda offentligt, och han har uppmärksammats världen över, från Kanada till Botswana. Han inledde lördagskvällens konsert på egen hand med att sjunga några äldre jojkar a cappella – jojkar som dokumenterades i början av 1900-talet av konstnären och stinsen Karl Tirén (1869–1955). Han reste runt i norra Sverige och Norge och samlade jojkar med hjälp av en fonograf, vilket bidragit till att bevara traditionen till eftervärlden. Tirén har också fått den äran att få tre jojkar tillägnade sig, av vilka vi fick höra två i hopbakad form under kvällen.

När Stuoris & Bálddonas (samiska för stor och skrämmande/spöklik) gick upp på scenen klev Stoor tillfälligt av. Förklaringen? Bandet skulle framföra Krister Stoors egen jojk.

– Varje människa har en egen jojk, men man är högfärdig om man jojkar sin egen jojk, säger han.

Så uppdraget gick i stället till bandets trummis, Börje Westberg.

Efter detta avlöste jojkar som berättar om platser, personer och naturen varandra till ackompanjemang av rock- och bluestoner, allt varvat med intressanta och underhållande historier om jojkarna som framfördes. Hur väl bluesrytmerna passade ihop med jojken illustrerades exempelvis i jojken om Umeälven. Krister Stoor drog paralleller mellan musiken vid Mississippiflodens delta och Umeälvens.

– De är inte så långt ifrån varandra. Det var Umeälven, tänk när vi kan komma tillbaka och göra Ångermanälven! utropade han från scenen.

Det var svårt att inte ryckas med, och efter att ha hört Krister Stoor och Stuoris & Bálddonas kan jag bara konstatera – jojk svänger.

Av den samiska veckan återstår bland annat en berättarkväll i Arkenbiblioteket den 12/2 och Orrestaare marknad den 15/2 vid Örnsköldsviks museum.

Konsert

Medverkande: Krister Stoor (sång) och Stuoris & Bálddonas (Börje Westberg, slagverk, Johan Wållberg, bas och keyboard, Peter Uvén, gitarr, Daniel Andersson, gitarr.)

Plats: Thuleteatern i Örnsköldsvik

Mer läsning

Annons