Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lön efter kön i kyrkan

/

Kyrkans män tjänar mer än kyrkans kvinnor.

När det gäller församlingspedagoger och diakoner är Härnösands stift värst i landet.

Annons

Svenska kyrkan slår fast i sin policy att jämställdhet är en del av de mänskliga rättigheterna. Men en jämförelse av snittlöner mellan kvinnor och män i organisationen ger en annan bild.

En lönekartläggning från 2012 i Härnösands stift visar att männen i snitt har högre löner än sina kvinnliga kollegor inom en rad befattningar. Manliga församlingspedagoger tjänar i snitt 2700 kronor mer än kvinnorna och manliga diakoner tjänar i snitt 1900 kronor mer. Detta gör Härnösands stift till det mest ojämställda stiftet i Sverige inom dessa yrkeskategorier.

Eva Nordung Byström, kyrkoherde i Arnäs, Trehörningsjö och Gideå församling, förklarar att det bakom siffrorna kan finnas en komplexare verklighet, och att det handlar om djupare strukturer.

– När det gäller diakoner kan en förklaring vara att männen har arbetsledande funktioner eller större ansvar. Man kan förstås diskutera varför det är dem som har det och inte kvinnorna. Manliga diakoner är få, hittar man en duktig som gör ett bra jobb är det säkert lätt hänt att han får en extra slant.

Kartläggningen visar att även kyrkoherdar är en ojämställd grupp. Där skiljer det i snitt 1400 kronor i månaden, vilket placerar Härnösands stift på topp tre över ojämställda stift.

– Lönerna påverkas av församlingens storlek. Manliga kyrkoherdar hittas främst på stora församlingar där de har större ansvar, fler anställda och där det ligger mer prestige i att arbeta. Det är ett problem att kvinnliga kyrkoherdar drar sig för att söka jobb i stora församlingar. Generellt har kvinnor fortfarande störst ansvar för hem och familj. Det gäller att kunna kombinera det med en tung tjänst.

Hon tror att mönstret kan brytas med hjälp av stöd och uppmuntran.

– Det är viktigt med vänner och familj som ser ens kvaliteter och uppmuntrar till att söka tjänster med mer ansvar.

Eva Nordung Byström har med sina 30 år i kyrkan sett en organisation som förändrats på många sätt.

– När jag började fanns det stora skillnader baserade på kön. Och då var ju även frågan om kvinnliga präster en het potatis. Vi har i princip kommit ikapp när det gäller lönerna. Men det gäller också att attityder och inställningar hänger med.

Det kan variera stort hur församlingar arbetar med lönepolicies och jämställdhetsplaner.

– Jag brinner själv för de här frågorna och har facklig bakgrund. Sedan kravet på kartläggning kom har det blivit mycket lättare att belysa de här problemen och hitta felaktigheter. Det blir väldigt tydligt hur olika tjänster ska värderas.

Mer läsning

Annons