Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Långviksmon är vårt paradis på jorden”

LÅNGVIKSMON. De träffades på ett servicehus i Tranås och blev kära på gamla dar. Nu bor de i ett litet gulrappat hus bakom missionskyrkan i Långviksmon. Varken Kjell-Åke Hässelberg eller Judith Nyberg har någon som helst anknytning till trakten. Slumpen placerade dem i byn. Idag är de dubbelt förälskade: i varandra och i Långviksmon.

Annons

Han möter på farstubron när vi kommer. Hon står strax bakom i dörröppningen och kisar ut mot den starka solen. Mose, husets lilla hund, nosar nyfiket på oss besökare.Klockan är strax före tio på förmiddagen. Solen flödar över Långviksmon från klarblå himmel, en fågel kvittrar på avstånd. Det är dags för dagens promenad.
Välkomna till Långviksmon, säger de. Visst har vi det fint här?
Kjell-Åke Hässelberg, 64 år, och Judith Nyberg, 73 år, har hittat sitt paradis i ett oansenligt litet hus i Långviksmon. De trivs med livet och varandra och njuter av lugnet och av att ha naturens vida, orörda vidder inpå knutarna. Varje dag tar de sin promenad med Mose upp på kullen bakom huset, över Mon och genom tallskogen, förbi den vidunderliga utsikten från Kammen ovan byn och ner till huset igen. En nätt liten runda som tar dem trekvart i vilsamt tempo. De har ingen brådska, de vet att ta tillvara tiden.

KÄNNER SIG HEMMA
Ända sedan den mörka decemberdag för drygt ett år sedan, då de första gången såg huset och platsen, har de känt sig hemma här. Nu har de helt och fullt tagit Långviksmon till sina hjärtan.
Det här är paradiset, säger Judith Nyberg, när vi går i stilla mak uppför backen. Det är så underbart vackert här i Långviksmon.
Här är så lugnt och skönt, säger Kjell-Åke Hässelberg. Luften är frisk och vi kan gå direkt ut i naturen från vårt hus. Det är svårt att tänka sig två mer entusiastiska ambassadörer för Långviksmon. Och det trots att ingen av dem sett platsen förrän de flyttade hit. Medan vi går över krönet och ner mot tallmon på andra sidan berättar de hur det kom sig att ödet förde dem samman och placerade dem just här.
Kjell-Åke Hässelberg är född och uppväxt i Kungsbacka på västkusten, Judith Nyberg i norska huvudstaden Oslo. Han utbildade sig till tapetserare för att senare i livet läsa till pastor samtidigt som han tog körkort för buss, hon växte upp på pappa sjökaptenens lyxkryssningsfartyg och fick se hela världen, utbildade sig till sjuksköterska och diakonissa.

ANNONSERADE I LAND
Bägge gifte sig och skaffade familj, var och en på sitt håll. Men slumpen förde dem samman senare i livet, på ett servicehus i Tranås.
Vi bodde där och skötte om våra respektive, jag min fru och Judith sin man, säger Kjell-Åke Hässelberg. När de sedan dog fann vi varann.
Tilsammans bestämde de sig då för att börja om på nytt.
Vi annonserade i tidningen Land om att hyra ett hus någonstans i Sverige. Vi fick 25 svar från Småland och ett härifrån. Eftersom vi ville till Norrland bestämde vi oss för Långviksmon, säger han. Men inte nog med att de flyttade till okända trakter 85 mil norrut. De slog till utan att ens ha sett huset.
Vi ringde och sade vi tar det, säger Judith Nyberg glatt, som vore det den naturligaste sak i världen.
För Judith Nyberg var det kärlek vid första ögonkastet.
Vi kom efter flyttbilen. När jag såg huset, kände jag: Nu är du hemma, Judith, säger hon och lägger symboliskt bägge händerna över bröstet.
En av Judith Nybergs söner hjälpte dem med flyttningen.
Han tyckte att vi skulle köpa huset, du får inte en vägg för det priset någon annanstans, mamma. Vi bodde in det till 1 juli året därpå, då köpte vi det. Vi gav 80 000 kronor för huset.

HAR SETT VÄRLDEN
Vi promenerar förbi en förskoleklass på utflykt i pulkbacken och svänger av in i tallskogen på Mon.
Titta, vad fint här är. Här plockar vi blåbär, det är som att gå på en gräsmatta. Jag älskar tallskog, tänk att jag får bo så här, säger Judith Nyberg och slår ut med armen.
Mellan tallarna ligger snön vit, träden står raka och glest men regelbundet som vore de utplacerade för att bära upp den gröna våningen ovan våra huvuden.
Och så är vi gamla och kära, det är väl härligt, säger hon och skrattar.
Judith Nyberg har sett stora delar av världen som barn och ung. Redan knappt fem år gammal tog pappa sjökaptenen med henne på sin stora båt Oslofjord.
Det var ett sådant där lyxkryssningsfartyg, något liknande Titanic. Det tillhörde norska amerikalinjen, tog 860 passagerare och hade 360 mans besättning. Jag älskade sjön. Tillsammans med pappa har jag sett hela världen, New York, Rio de Janeiro, Nya Zeeland, Nya Guinea, Madagaskar.

FULLT UPP VARJE DAG
Judith Nyberg är glad för allt hon sett och för hur väl hennes pappa tog hand om henne på resorna. Men lyxen ombord är inget hon saknar i|dag.
Den blir man mätt på till slut. Idag är jag fattig men rik ändå, med livet här i Långviksmon.
Vi njuter en stund av den milsvida utsikten uppe från Kammen, innan vi traskar nerför skoterspåret mot huset igen. Judith Nyberg och Kjell-Åke Hässelberg talar sig varma för folket i byn. Hur de tagit hand om dem, hjälpt dem i huset och visat omgivningarna.
 De har verkligen tagit in oss i gemenskapen, vi som kom hit utan att känna någon, säger Judith Nyberg. Hemma i huset är det mesta iordninggjort. Köket är ommålat och flera rum tapetserade i ljusare färger.
 Hallen var mörkgrön, säger Kjell-Åke Hässelberg. Nu är den ljusare och bättre.
Dagarna rullar på med olika aktiviteter, det är datakurs och symöte, sång i kyrkokören och soppluncher.
Vi har inga problem att sysselsätta oss, säger Judith Nyberg. Vi har huset och trädgården och blir det tid över har vi våra handarbeten.
Ja, säger Kjell-Åke Hässelberg och tittar på henne med värme i blicken. Vi har fullt upp de närmaste 20 åren.



PER EURENIUS

Mer läsning

Annons