Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kritik mot hjälpen till utsatta barn

/
  • I kommunens anpassade lokaler erbjuds behandlingar för utsatta. Men det är högst oklart vilken effekt programmen har på barnen.

Barn och ungdomar som upplevt hot eller våld erbjuds behandling av kommunen.
Men det är högst oklart vilken effekt insatserna har på de utsatta barnen.

Annons

Humanistiska nämnden har antagit en handlingsplan för hur välfärdsförvaltningen ska arbeta med barn och ungdomar som upplevt hot eller våld.

Av handlingsplanen går det att läsa sig till att insatserna ska vara av god kvalitet samt att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpanden ska utvecklas och säkras.

Det är fina ord på pappret. Men frågan är hur det egentligen ligger till med den saken i Örnsköldsvik.

Resurscentrum mot våld heter kommunens enhet som arbetar med de här frågorna. Där finns ett par behandlare som erbjuder enskilda krissamtal och gruppverksamhet enligt ett antal program.

De allra yngsta barnen är i femårsåldern och de äldsta deltagarna kan vara är 20-åriga ungdomar.

Sedan 2009 har verksamheten fördubblats och närmare ett 30-tal individer behandlas årligen.

De individuella krissamtalen utgår från ett program kallat Trappanmodellen. Och gruppverksamheten utgår från CAP-modellen (Children Are People too) i barngruppen.

För ungdomsgruppen finns TAPP-modellen (TeenAge Power Program).

Men goda intentioner till trots så är det högst tveksamt vilken effekt de här insatserna har på de utsatta barnen. Det kan vara positivt såväl som negativt som helt redundant.

Från statligt håll slår man ned på de tre behandlingsmetoder som används av Örnsköldsviks kommun.

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har kritisk granskat behandlingsprogrammen som används. Och samtliga tre behandlingsprogram bedöms som otillräckligt utvärderade.

– Det mesta tyder på att de program vi använder ger positiva effekter och det finns i varje fall inget i metoderna som är skadligt. Så mycket vet vi, säger Mats Gidlund, enhetschef, välfärdsförvaltningen.

Så här skriver exempelvis SBU om programmet som används i gruppverksamheten som vänder sig till de allra yngsta:

"SBU konstaterar att det saknas kontrollerade studier av CAP och graderar därför det vetenskapliga underlaget som otillräckligt för att man ska kunna göra en bedömning av insatsens effekter."

– Det handlar om etablerade program som i mångt och mycket ser ut att ge lovande effekter. Men helt klart är det så att det krävs tid för att fastställa resultaten vetenskapligt, säger Gidlund.

Utvärderingsmyndigheten har granskat ett hundratal olika behandlingsprogram. Och enbart en handfull program har ett visst vetenskapligt stöd, som vittnar om att de fungerar. Men dessa används inte i Örnsköldsvik.

Myndigheten konstaterar vidare att en rad programmen marknadsförs som "evidensbaserade", men de facto inte är det. Snarare är det så att det vetenskapliga underlaget oftast är bristfälligt.

– Det är bra att man tittar närmare på det här. Familjevåldet, framför allt riktat mot kvinnor och barn, har ju särskilt uppmärksammats på senare tid. Kommunen ska ju arbeta gentemot de här målgrupperna och mer forskning behövs, säger Gidlund.

Det är också viktigt att ta reda på om programmen kan ha negativa effekter, konstaterar SBU. Och att det är av yttersta vikt att program som redan är etablerade lokalt enbart ska användas om effekten av dem kontinuerligt följs upp. Detta i avvaktan på bättre kunskap.

– Självklart utvärderar vi arbetet kontinuerligt. Det är bra att myndigheterna kontrollerar och ifrågasätter det här och att det ställs höga krav på vetenskaplighet, säger Mats Gidlund.

Mer läsning

Annons