Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kollegor på besök i världsarvet

örnsköldsvik. I helgen höll Föreningen Svenska Världsarv ett möte i Höga kusten, fyllt med förhandlingar och guidade turer i området. Ett tjugotal representanter från sex av Sveriges världsarv och från samordnande myndigheter närvarade. Och lät sig imponeras.

Annons

För närvarande har Sverige tolv världsarv med på Unesco:s lista, Falu koppargruva är det senast bildade och Höga kusten det näst senaste.
Någon eller några gånger per år träffas representanter från världsarven för att utbyta erfarenheter och lära känna varandras arv. I år var Höga kusten i fokus. För arrangemanget stod bland andra Örnsköldsviks världsarvssamordnare Anders Lindström, Ulf Breitholz från Kramfors kommun och Mats Henriksson från länsstyrelsen. Mötet drog igång fredag eftermiddag och bjöd bland annat på ett besök på Gene fornby.
Lördagen ägnades åt en guidad busstur från Örnsköldsvik till Barsta med stopp vid Skuleberget och Mannaminne i Nordingrå.
Under bussresan berättade Per-Mattis Nyberg från entré Höga kusten grundligt om bygden och Anders Lindström eller Mats Henriksson tog ibland över mikrofonen när en intressant detalj svischade förbi fönstret. Till exempel Skuleskogen.

MÖTESPLATS FÖR VÄXTER
Det här är något av en mötesplats där nordliga och sydliga arter har sina yttersta utposter. Men vad många inte vet är att också öst och väst möts här, det finns faktiskt sju åtta växter som nu har sin utbredning på den norska västkusten. Kanske kom de hit när vattnet stod högre och sträckte sig långt in i Jämtland, säger Anders Lindström.
För det är ju landhöjningen och framför allt dess spår som meriterar Höga kusten till världsarv, de övriga arven är mestadels kulturobjekt. Inte för att Höga kusten inte är ett kulturlandskap men den aspekten bedömdes inte som unikt. Vid Skuleberget och på andra ställen i Höga kusten är det möjligt att följa en slags tidstrappa där de äldsta mänskliga bosättningarna ligger högst upp i sluttningen vid något som då var en strand.
Landhöjningen och geologin hör ihop med biologin och människan, till exempel odlingsmarker på gammal havsbotten. Det måste vi föra ut, säger Mats Henriksson.
Alla värdsarvsrepresentanter höll med om att just pedagogiken och information är oerhört viktigt om allmänheten ska ta till sig innebörden av ett världsarv.
Det var först när jag stod på Skulebergets topp och fick förklarat för mig som jag förstod Höga kusten. Och det är mäktigt, säger Karl-Axel Wikström kulturchef i Tanums kommun. Världsarvet i Tanum i Bohuslän innehåller 50 000 hällristningar på 450 hällar utspridda på ett 50 kvadratkilometer stort område. I många år har utredningar pågått hur den nya E6 till Norge ska dras genom världsarvet, det är många intressen inblandade.
Hur vägen ska dras bestämmer regeringen i höst.

VIKTIG PUNKT
Karl-Axel Wikström satte därmed fingret på en viktig punkt: Hur ska ett världsarv bevaras för kommande generationer samtidigt som invånarna som bor i det ska kunna leva där och hänga med utvecklingen? Det kan röra allt från att bygga vindkraftverk till att muddra upp vikar.
Det är hela tiden en avvägning man måste göra, säger Ann-louise Lång som jobbar med Gammelstads kyrkstad i Luleå. Till exempel kan helhetsintrycket störas av mobiltelefonmaster och det ställer extra krav på myndigheterna att göra de rätta bedömningarna.
Kyrkstaden blev världsarv 1996 liksom Laponia, också det i Norrbotten. Sedan dess har Ann-louise Lång märkt en ökning av turismen till Kyrkstaden.
Och de är mycket pålästa tack vare kunnig guidning. För invånarna har världsarvet blivit något att visa upp för sina bekanta.
Från Barsta bar det vidare båtledes till Ulvön där programmet innehöll notdragning och surströmmingsguidning av Ruben Madsen. Söndagen ägnades åt fler förhandlingar på Arken.

FREDRIK FORSGREN

Mer läsning

Annons