Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kimberley gertillbaka i värme

/
  • Halsdukar ska ge pengar till forskning. I alla fall är det Kimberley Johanssons målsättning.
  • Kimberley Johansson vill ge uppmärksam åt den sjukdom hon drabbades av för tre år sedan.

Kimberley Johansson i Norrbacksjö stickar bokstavligen för livet.
– Jag har opererats för aneurysm. Nu vill jag ge tillbaka. Därför ska jag sticka 100 halsdukar, som ska säljas. Behållningen ska gå till forskningen, säger hon.

Annons

Kimberley Johansson är verkligen en kvinna som sticker ut – om man nu kan skämta en aning med en människa som har genomgått fem stora operationer i hjärnan – och väntar på sin sjätte.

För elva år sedan förde kärleken Kimberley Johansson till Sverige. Numer bor hon med man i Norrbacksjö och lever ett helt annorlunda liv än det hon är van vid från miljonstaden Detroit.

– Det är så vackert här. När jag inte mår bra då brukar jag bara sätta mig på altanen och titta ut mot sjön. Då känns det oftast lite bättre, säger hon.

När hon drabbades av aneurysm, i många svenskars ögon pulsåderbråck, blev det genast en stor omställning. Själv minns hon med vemod den där dagen när hon fick beskedet.

– Min mamma fyllde 70 år samma dag. Vi talades vid på telefon och jag berättade, säger hon.

– Min mamma har också aneurysm, min inte alls lika mycket som jag, eftersom hon inte behövde opereras. Sjukdomen är ju också ärftlig, säger hon.

Tre månader efter dråpslaget opererades Kimberley Johansson i sex timmar vid universitetssjukhuset i Umeå. Bland annat plockades åtta centimeter av skallbenet bort.

Efter det har Kimberley Johansson varit med om ytterligare fyra operationer och så när som på en efterföljande infektion, tycker hon själv att det har gått ganska bra.

Mest förvånad är hon dock att det inte snackas om den här sjukdomen, som tyvärr drabbar alldeles för många.

– Jag förstår inte, säger hon och tillägger att det pratas så mycket om andra sjukdomar – men inte aneurysm.

Följden av sjukdomen är att hon numer inte kan jobba – och att hon inte får köra bil när det är mörkt.

– Och jag klarar inte av att flyga. Smärtan blir för stor vid start- och landning. Man vet inte riktigt varför.

Konsekvensen är att hon inte har kunnat träffa sina två barn och mamma i Detroit.

– Jag saknar dem enormt mycket. Jag har ju inte träffat dem sedan jag blev sjuk.

Hon berättar även att hon numer bär på ett skallben av plast och att det finns en massa skruvar i huvudet – var av en höll på att titta ut.

– Ja, man kan snacka om att ha en skruv lös, skämtar hon.

När hon drabbades av sjukdomen hade hon precis förverkligat sin dröm.

– Jag hade öppnat ett hundpensionat och hunddagis, men det kunde jag inte fortsätta med, trots att många fortfarande i dag ringer och undrar, säger hon.

Att börja sticka – i huvudsak halsdukkar – har på något sätt blivit hennes terapi tillbaka – och inte minst att hon känner att hon vill hjälpa andra som drabbas av denna fruktansvärda sjukdom.

– Jag har trots allt haft tur, även om man kan säga att min vardagsmedicin numer heter alvedon. Jag har ofta ont i huvudet och blir trött.

Den här månaden, så när som på en sjätte operation i Umeå, tänker hon sticka för allt vad hon orkar.

– Målet är 100 halsdukar, som ska säljas för 200 kronor styck. Och skriv gärna att jag tar emot garn om det är någon som vill skänka, säger hon.

Kimberley Johansson i Norrbacksjö säger att hon är tacksam för att hon lever.

Mer läsning

Annons