Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jonas kan fortfarande inte besöka handikappomsorgen

Örnsköldsvik. Är du handikappad och tänker besöka handikappkonsulenten i
Örnsköldsvik?
Sitter du i eldriven rullstol kan du glömma det.
Eller rättare sagt – glöm inte att ringa och boka tid.
Så att konsulenten ifråga kan låna ett kontor dit en rullstolsburen kan ta sig.

Annons

För tre och ett halvt år sedan i december 1998 gjorde ÖA en tillgänglighetstest. Vi tog med oss Jonas Jonsson, som är rullstolsburen, ut på sta´n och undersökte var han kunde ta sig in.
Ett av de ställen där han gick bet var handikappomsorgen.
Och efter att vi nu tillsammans med Jonas har gjort en ny test kan vi konstatera:
På tre och ett halvt år har ingenting hänt.

TVÄRSTOPP VID HISSEN
Jonas kan fortfarande inte ta sig in i den hiss i det äldre kommunalhuset, som bär upp dit där handikappkonsulenten har sitt kontor.
Vi kommer inte ihåg exakt hur testet gick till den gången 1998, och den här gången börjar vi i den övre ingången, in till socialkontoret.
I hissen där går rullstolen in och vi åker upp till fjärde våningen, där handikappomsorgen enligt en skylt ska finnas.
Vi får tag på en sekreterare och frågar efter handikappkonsulenten. Sekreteraren säger att hon sitter i en annan avdelning i huset och tänker visa oss dit.
Det blir stopp tämligen omgående när vi kommer till en trappa.
Ni får ta hissen i den nedre ingången, säger sekreteraren.
Så iväg neröver Nygatan 40 meter, in i porten och fram till hissen.
Där det tar tvärstopp.
Inte en chans att Jonas tar sig in där i sin rullstol.

MÅSTE BESTÄLLA TID INNAN
Vi ringer till handikappkonsulenten, Ulla Wernersson, och frågar hur vi ska bära oss åt och får till svar att om en handikappad i en rullstol av Jonas typ vill träffa henne så måste det beställas tid. Så att Wernersson tillfälligt kan byta kontor, till ett dit man kan ta sig med rullstol.
Hon har dessutom inte tid att ta emot oss just då, så vi går/rullar iväg. Och konstaterar, på väg Nygatan upp, att kommunen i alla fall lyckats få bort tröskeln till turistbyrån så att Jonas kan ta sig in där om han skulle vilja det.
Men ibland blir man less, säger Jonas. Det är ju ändå år 2002 nu.
Det är det, men fortfarande har handikappade långt ifrån samma möjligheter som icke handikappade att besöka affärer, krogar, frisörer, serviceinrättningar...kommunala byggnader.
Man vet ju var man kommer in och inte, men ibland känner man att man blir lämnad utanför, säger Jonas Jonsson.

BÄTTRE I STÖRRE STÄDER
Dessutom är Örnsköldsvik sämre än i många andra städer i landet.
Jonas vet, han har varit ute och rest.
Större städer är i allmänhet bättre än mindre, säger han.
Allra bäst är Stockholm.
Fast inte Gamla Stan, där är det besvärligt, men det kan man ju förstå.
I en bedömning av tillgängligheten ger Jonas Stockholm mellan åtta och nio på en skala från ett till tio.
Örnsköldsvik ger han mellan tre och fyra.
De flesta mindre affärer går inte att ta sig in i. Det är väldigt mycket kanter, mycket upp och ned på gatorna. Och gatstenen är inte rolig, säger han.

TRIVS BRA ÄNDÅ
Jonas klagar egentligen inte, han har accepterat sin situation och säger att han trots allt trivs i Örnsköldsvik.
Han har just gått ut andra årskursen på en medialinje på Parkskolan och vet inte, som så många andra i hans ålder, exakt vad han tänker satsa på när han gått ut.
Men det blir väl någonting med data, säger han.
Avslutningsvis får han frågan om det är någonting speciellt han drömmer om.
Jag fyller ju snart 18, så det skulle vara kul att bjuda farsan på en öl på O´Learys och se en fotbollsmatch tillsammans med honom.
Låter ju inte så märkvärdigt.
Men den som inte varit på krogen ifråga, kan själv gå dit och titta på ingången och se varför den drömmen kommer att förbli en dröm för Jonas Jonsson, snart 18.

ULF HÄGGQVIST

Mer läsning

Annons