Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hotas av nedläggning

Hälften av alla Frivårdens klienter i Ångermanland finns i Örnsköldsvik. Ändå riskerar lokalkontoret att läggas ner och personalen placeras i Härnösand där Kriminalvårdsmyndigheten har sitt säte.
– Hur det rent praktiskt ska fungera har vi svårt att förstå. Största förlorarna blir våra klienter, säger de tre frivårdsinspektörer som i dag arbetar i polishuset.

Annons

I Örnsköldsvik har Frivården haft sin expedition sedan 1991. Då ansågs det vara motiverat med personal på plats eftersom så många av Ångermanlands klienter fanns och fortfarande finns i kommunen. Som mest har fyra handläggare varit stationerade här.
Började med dataproblem
Numera består personalstyrkan av tre frivårdsinspektörer som i dag fruktar det värsta. Att lokalkontoret ska läggas ned och att arbetsplatsen ska hamna i Härnösand.
Alltsammans började med att man hade dataproblem. Och slutade med att myndigheten skulle utreda om kontoret överhuvudtaget skulle finnas kvar. Sedan i slutet av oktober förra året har frivårdsinspektörerna svävat i ovisshet om framtiden. Nu har Kriminalvårdsmyndigheten i Härnösand föreslagit att personalen ska flytta.
Men ytterst är det kriminalvårdsstyrelsen som fattar beslutet. Om det sker lokalt eller vid huvudkontoret i Norrköping vet jag inte, säger Kerstin Åhrén tillförordnad kriminalvårdschef i Härnösand.
För en och en halv vecka sedan gick personalen i Örnsköldsvik ut med ett upprop som lämnats in på kommunkansliet och hos de samarbetspartner man normalt arbetar med.
Mest för att vi vill veta vad de tycker om att kontoret föreslås läggas ned. Och hittills har vi fått bra respons, säger Siw-Inger Lindgren.
Protestlistorna kommer senare att skickas till Kriminalvårdsstyrelsen för att om möjligt påverka det definitiva beslutet.
Viktigt behålla bra vård
Visst tycker Siw-Inger Lindgren, Claes Jönsson och Lennart Lundgren, de tre som arbetar i Örnsköldsvik, att det känns jobbigt att i fortsättningen tvingas pendla till och från Härnösand. Alla tre är beredda på att byta jobb om förslaget går igenom.
Men det viktiga är att vi vill ha en bra kriminalvård i Örnsköldsvik. Och vi har svårt att se hur vi ska kunna upprätthålla den om vi inte kan verka där klienterna finns, säger Siw-Inger Lindgren.
Några besked om hur arbetet rent praktiskt ska fungera har man heller inte fått. Annat än att personal ska finnas på plats en dag i veckan.
Ingen lyssnar
Under de förhandlingar vi haft har man inte velat lyssna utan bara ansett att en centralisering av verksamheten gör att den blir bättre. Enda förklaringen har varit att sårbarheten blir mindre och att vi då har möjlighet att specialisera oss. Men den specialiseringen finns redan hos oss, säger Claes Jönsson.
Vi önskar en diskussion där vi får en möjlighet att yttra oss.
Man vänder sig också mot att det inte gjorts någon kostnadsanalys som visar om det är ekonomiskt försvarbart att flytta personal till Härnösand.
Därför vill vi ha en partsammansatt utredning som visar konsekvenserna av en förändring. Den saknas i dag, säger Claes Jönsson.
Kerstin Åhrén som vikarierar som kriminalvårdschef under den ordinarie chefen Reine Petterssons semester säger att det förutom Örnsköldsvik bara finns ett filialkontor i Norrland, nämligen i Skellefteå.
Liten myndighet
Frivården är i sig en förhållandevis liten del i myndighetens verksamhet. I Härnösand har vi två anstalter och ett häkte. Och anledningen till det nya förslaget är att vi vill ha en större frivårds-enhet, säger Kerstin Åhrén.
I Härnösand finns det nu fyra handläggare. Ett antal som ska utökas till sju är det meningen.
Men om hälften av Ångermanlands klienter finns i Örnsköldsvik är det då inte rimligt att det också finns frivårdsinspektörer på plats?
De kommer att åka till Ö-vik. Inte varje dag förstås. Och det gäller för personalen att planera arbetet inför varje besök. Att vi reser i det här jobbet hör till vardagen. Genom att koncentrera verksamheten till Härnösand blir det också lättare att leda och fördela arbetet. Och vi blir mindre sårbara exempelvis vid sjukdomar, anser Kerstin Åhrén.
När det kan komma något beslut i frågan vet hon inte.

KJELL E HÄGGLUND

Mer läsning

Annons