Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hallå där, Tomten...

/
  • PÅ det hela taget är tomten på gott humör under Ulf Häggqvists intervju med honom, trots stressen inför julen. Han anammar dock inte inbjudan till mat och kaffe med konjak julafton.

Reporter Ulf Häggqvist intervjuar traditionsenligt Tomten, den här gången via Skype.

Annons

Hej tomten, dags för årets intervju!

– Hej på dig själv, ser och hör du mig bra?

Absolut, precis som ifjol. Det här med Skype och webbkamera är inte dumt.

– Verkligen inte. Det blir inte så stressigt, eftersom jag slipper åka hemifrån för att träffa dig, som jag gjorde för ett par år sedan.

Helt okay med mig, men nog tycker jag det var trevligare att träffa dig på riktigt.

– Kan så vara, men jag tjänar tid på det här sättet. Det är inte bara du som vill ha en intervju vid den här tiden ska du veta.

Det förstår jag. Och du har inte bara kontakt med reportrar som jag, har jag förstått.

– Det är riktigt. Du kan inte tro så många som söker kontakt med mig den här tiden. Men jag har slutat kvittra.

Kvittra?

– Twittra menar jag. Någon snodde min hashtag #tomten, så jag gick över till Facebook.

Verkar lite konstigt, de flesta jag känner har gjort tvärtom.

– Kanske det, men det viktigaste är att nå ut till människorna med ett budskap och det är inte så lätt om man bara får använda 140 tecken.

Poäng där. Har du många vänner?

– Skojar du?! Flera miljoner. Vem vill inte vara vän med tomten?

Kan man önska julklappar också på din Facebook-sida?

– Klart man kan. Det har förenklat mitt jobb mycket. Det är betydligt färre brev att öppna numera. Får inte skavsår på pekfingret längre.

Hursomhelst verkar det ju som att du anammat det här som kallas sociala medier. Följer du med i vad som händer på nätet?

– Det gör jag, jag har ju rätt gott om tid åtminstone halva året. Fast jag kan bli rätt ledsen när jag ser hur mycket lögner, elände, hat och ondska som sprids. Jag kan bara inte förstå hur folk kan skriva precis vad som helst.

Nej, det är ju lite svårt att fatta. Fast när vi har rasistiska riksdagsmän som far omkring i fyllan beväpnade med järnrör kanske det inte är så förvånande ändå.

– Förfärligt så de bar sig åt. Vad är det med er svenskar som väljer in sådana människor i ert parlament?

Ja du, det kan man ju fundera över. För övrigt noterade jag att du gör förändringar i dokumentären från din verkstad som sänds i teve varje julafton. Bland annat tar du bort sekvensen där du stämplar OK i baken på en färgad docka. Det har blivit rätt mycket liv om det.

– Har sett det. Förstår inte varför folk blir upprörda. Jag klipper ju också bort den blonda dockan och den judiske mannen. Det var förstås aldrig min mening, men jag förstår om de där inslagen kunde uppfattas som fördomsfulla. Då ska de naturligtvis tas bort.

– Det har dessutom absolut ingen betydelse för sammanhanget, dokumentären blir lika bra ändå. Vi snackar om några sekunder som försvinner ur filmen. Att folk klagar och till och med startar Facebook-grupper i protest mot mitt beslut säger rätt mycket om de som gör det.

Över till något roligare! Utvecklar du din verksamhet med hjälp av den nya tekniken?

– Absolut. Hela tiden. Numera styr jag det mesta av tillverkningen via datorer från kontoret. Men visst handarbete behövs förstås fortfarande. Än har jag till exempel ingen maskin som kan sy dockor. Men jag försöker få tag på en.

– Det enda problemet är nissarna. Jag har inte haft hjärta att säga upp några av dem, fast de är för många i dag. Och ju mindre de har att göra, ju latare blir de! Men jag har inget vinstintresse så övertaligheten hoppas jag på sikt ska lösas med naturliga avgångar. En del av dem är rätt gamla nu.

Apropå tillverkningen, vad önskar sig ungarna i julklapp nu för tiden?

– Väldigt mycket tekniska prylar, smarta telefoner, läsplattor, laptoppar. Så har det ju varit några år, men jag har noterat att allt yngre barn önskar sig sådana grejor. Tänk att det finns treåringar som kan använda datorer! Det gjorde inte du när du var tre.

Nej, men det kanske berodde på att datorer inte fanns då. Kommer inte ihåg, men förmodligen önskade jag mig och blev nöjd om jag fick en leksaksbil av trä i julklapp. Får ungarna vad de önskar sig numera?

– Säger jag inte, pucko.

Frågade samma sak ifjol och du gav ungefär samma svar. Försöker med en annan fråga i repris – var bor du?

– Får du heller inget svar på. Men jag bor vare sig i Finspång, i Mora eller i Rovaniemi. Såg ett inslag i teve där några japaner tagit sig ända till Rovaniemi för att träffa mig. Och det kan jag säga, att inte var det jag som satt där och skrockade. Den där finska tjockisen skulle jag vilja ha ett snack med.

Vadå tjockis – du är väl inte direkt smal själv!

– Nu är du oförskämd. Viss rondör har jag, men det ska en tomte ha. Det inger förtroende hos barnen.

Kanske det. Men jag har för mig att du har varit betydligt nättare?

– Inte alls. Du tänker på de pysslingtomtar, typ gårdstomtar, som fanns förr. De var en annan sorts tomtar. Jultomten finns det bara en av.

– Jag är jättegammal, men det var först på 1800-talet som jag började besöka ert land. Jag avlöste julbocken som faktiskt var först med att dela ut julklappar i Sverige.

Tog du med dig julgranen också?

– Nej, den fanns redan, men den blev vanlig först en bit in på 1900-talet. Du klär väl förresten granen som man ska?! Smakfullt och så att den ger julstämning. Den ska inte se ut som någonting på ett tivoli.

Verkligen inte. Kom hem till mig på julafton så får du se en julgran av högsta klass.

– Jag kommer. Det kan du hälsa barnbarnen förresten.

Ska göra det. Då kanske jag får bjuda på mat och kaffe med en liten konjak?

– Det var vänligt, och skulle vara gott, men jag får nog tacka nej. Skulle jag äta och dricka överallt där jag blir bjuden skulle jag till slut inte kunna köra renarna – och de inte orka dra mig.

– Dessutom skulle det ta sån tid. Jag har ett mycket pressat tidsschema som jag måste hålla om jag ska hinna med att hälsa på alla barn.

– Apropå mat – visste du att det var vanligt förr att man åt julgädda istället för julskinka?

Nej, det visste jag inte. Låter så där. De flesta av oss gör ju inte som du, utan äter som att julafton är vår sista dag i livet, vet du varför vi gör det?

– Jo, folk har ju en tendens att frossa den här tiden, inte minst ni svenskar. Som jag förstått det beror det på att Sverige blev romerskt-katolskt under medeltiden och att ni då började fira jul på kristet vis.

– Man fastade under advent, och fick inte äta kött. Fastan bröts på julafton och då åkte den goda köttmaten fram på bordet. Fast inte i sådana mängder som idag, förstås. Mitt råd är att äta med måtta, trycka i sig är ju inget tvång.

Det har du rätt i. Jag ser att du börjar titta på klockan. Plikten kallar antar jag, så då får jag väl avsluta det här och önska en riktigt god jul.

– God jul själv. Ho ho!

Mer läsning

Annons