Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gränsdragning skapar problem

Om Peder Håkansson, 12 år, skall klara av både sin skola och sin ishockeyträning måste han vara beredd att åka 22 mil om dagen.

Annons

Han har sin skola från och med hösten i Bredbyn men ishockeylaget finns i Åsele.
Dagen kommer inte att räcka till för Peder Håkansson som bor fyra mil från Åsele. Tjäls by ligger i Örnsköldsviks kommun och därför går Håkanssons fem barn i Solbergs skola fram till högstadiet då de bussas ned till Bredbyn.
Nu ligger ärendet på barn och utbildningskontorets bord i Åsele där man tar upp problemet vid nästa sammanträde.
Det blir inget som helst problem för Åsele. Det är nämligen Örnsköldsviks kommun som skall betala. Men frågan är ny för skolans förvaltningschef och barn samt för utbildningsnämndens ordförande i Örnsköldsvik. Det handlar inte bara om en merkostnad för skolskjutsen. Den ena skolan förlorar medan den andra vinner. Och ytterst handlar det om besvärliga vägmil för en enda elev.
Dagen kommer inte att räcka för Peder Håkansson om hans fall inte får särskild prioritet.

22 MIL MELLAN SKOLA OCH KLUBB
När jag börjar sjuan till hösten måste jag lämna Tjäl vid sjutiden och jag är inte tillbaka förrän fem på eftermiddagen. När jag skall till Åsele på kvällsträningarna blir det åtta mil till och från. Det blir alltså 22 mils
resor de dagar jag har träning, säger Peder Håkansson som
varit en av ishockeyjuniorerna i Åsele IK sedan flera år tillbaka.
Är det inte väl hårt för en tolvåring? Det undrar Peder Håkanssons mamma Gunilla, som säger att hon uppvaktat skolfolk med den här frågan under ett helt års tid utan att ha fått raka besked.
Vi välkomnar gärna nya barn till Åsele centralskola. Det blir Örnsköldsviks kommun som får betala. Kommunen där familjen hör hemma får välja sin skola. Men skolskjutsarna kommer det att bli problem med, säger barn- och utbildningsnämndens ordförande Christer Hedman i Åsele.
Föräldrarna har rätt att välja skola. Med förflyttningen för Peder blir det inte stora problem när det gäller skolan. Peder tar skolpengen på 55 000 kronor till sin nya skola. Hur det blir med
betalningen för skolskjutsen är däremot en fråga som återstår att lösa, säger Jan-Olof Olsson som är skolchef med ansvar för Bredbyskolan och Solbergskolan.
Förvaltningschefen för Örnsköldsviks skolor, Torbjörn
Öhlund, och ordförande för barn -och utbildningsnämnden i Örnsköldsvik, Anders Kvarnström, kan däremot inte ta ställning till Peder och hans familjs önskemål eftersom ärendet inte finns på bordet idag.

BRA FÖR SOLBERGSKOLAN
Att bosätta sig i en by som Tjäl är bra för Solbergskolan som har för få barn. För Familjen Håkansson, som bor på mark som Anders Håkansson har i ägo sedan länge, han är född i byn, blir det närmast ett trauma när barnen, som är fem till antalet, passerat mellanstadiet och skall in på högstadiet.
Familjen Håkansson i Tjäl har för närvarande fyra barn i Solbergskolan. Det är bara 14 elever i mellanstadiet. Marika
Håkansson, Peders ett år yngre syster, är ensam i klass fem men har sin placering i klass sex.
Klass sex i Solberg har sex elever varav två är Marika och Peder Håkansson.
När högstadiet försvann från Solbergskolan 1991 blev Mattias Byström, ende eleven då som var bosatt i Tjäl, tvingad att åka ned till Bredbyn, sju mil. Han hämtades i taxi som körde fram till Solberg och därifrån blev det buss tillsammans med de andra från närområdet fram till Bredbyskolan. På sin tid försökte också Mattias föräldrar att få tillstånd för sonen att gå i högstadiet i Åsele centralskola. Men det blev ett blankt nej. Problemet med de långa skolskjutsarna har alltså bara drabbat en enda, Mattias Byström, förut.
Solbergskolan är helt beroende på att det finns tillräckligt med barn för att behålla rätten att få ha kvar skolan.
En familj med fem barn, sådan som familjen Håkanssons i Tjäl, är det bästa som kan hända en skola som den i Solberg.
Men det har sitt pris att bosätta sig en
kilometer från stora landsvägen där bussen till stan går klockan sju på morgonen och tillbaka vid samma tid på kvällen.
Posten kommer med taxi, till närmaste affär är det två mil, till läkare och vårdcentral är det sju mil.
Anders Håkansson arbetar med skogsmaskiner och har sin arbetsplats i och runt Åsele. Han kan ha avverkat 18 mils resväg på en dag innan han är hemma i Tjäl på kvällen.
Gunilla, som på dagarna har ensamansvaret för barnen, den yngste Fredrik är tre år, har fler ärenden till Åsele, som är hennes hemort i övrigt, än till Solberg.

DIGER SKOLDAG
Hon har i dagarna startat ett eget företag, Tegelbacksgården som skall locka till sig turister. Hon bakar tunnbröd, leder kurser i tunnbrödsbakning, har satt upp en gård för elallergiker, leder sina egna barn i teater med mera.
Allt man kan göra för att locka hit folk kan prövas, säger mamman som vägrar att tro att familjen bor för ensligt för att kunna nås av samhällets service. Nu gäller det att övertyga skolledningen om nödvändigheten att Peder och Marika får gå högstadiet i Åsele.
Han skall ju inte behöva avstå från sina fritidsaktiviteter och sin klubb för att han bor långt från centralorten.
Om han skulle få förslaget att gå med i klubben i Bredbyn så håller inte det eftersom de åker till inomhusarenan som ligger i Bjästa, säger Gunilla.
Peder Håkansson vill inte släppa klubben i Åsele.
Där har jag kompisarna, min tränare, alla jag känner. Jag tycker att det skulle vara så enkelt att få tillåtelse att gå i skola där eftersom det skulle ge mig många timmar om dygnet till annat än att sitta i en buss, säger Peder Håkansson.
Idag finns det bara två barnfamiljer i byn Tjäl som har trettiotalet bybor varav de flesta är äldre. Den andra familjen har små barn.
Peder Håkansson suckar lite när han tar på sin ishockeyjacka med emblem från Åsele IK. Men han litar på att mamma och pappa kommer att kämpa.
Från Hälla går det skolbuss fram till
Åsele centralskola. Det är milen dit, från Tjäl till Hälla, som är problemet, säger barn- och utbildningsnämndens ordförande i Åsele, Christer Hedman.
Enda lösningen är taxi för båda barnen och det blir Örnsköldsviks skolförvaltning som antingen säger ett ja eller ett nej till merkostnaden.

ALICE NÄSLUND

Mer läsning

Annons