Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fri efter år av missbruk

/
  • Birgitta Landfors berättade för eleverna vid Praktiska gymnasiet om hennes liv som missbrukare och rop efter kärlek.

Livet består av en massa val och Birgitta Landfors har gjort många felaktiga. Men för 21 år sedan gjorde hon ett avgörande rätt val - hon valde att bli drogfri.
Om det berättade hon för elever vid Praktiska gymnasiet under deras temadag om droger.

Annons

55-åriga Birgitta Landfors, fyrbarnsmamma, berättade öppet om sitt liv som missbrukare och under en period prostituerad. Hela hennes berättelse, från det att hon var liten fram tills hon valde att sluta, handlade om att bli sedd. Hon växte upp i en dysfunktionell familj där föräldrarna drack, hon upplevde det själv som att hon aldrig fick någon positiv uppmärksamhet eller kärlek. Utåt sett var det inte många som förstod eftersom fasaden om den perfekta familjen till varje pris skulle hållas av mamman. Och inget av Birgittas rop på hjälp gick fram, inte till familjen och inte till skolan eller anhöriga.

– Jag kände redan som 9-10-åring ett stort svart hål inom mig, ett hål jag inte kunde fylla, som en slags hunger. Hemma var det som om något pyrde hela tiden, det var aldrig lugnt.

När hon inte fick uppmärksamhet så tog hon den i stället, genom att bli bråkig.

– Som elvaåring blev jag en bråkig tjej som många var rädd för, en beskyddare, och jag fick uppmärksamhet.

De gånger skolan agerade så slutade det oftast med samma resultat, mamman grät och beklagade sig över sin bråkiga dotter, men hjälp fick inte det lilla barnet som mådde dåligt.

– Jag hade inget val, jag var barn då. Men jag började fundera om vuxna verkligen var värt nåt.

När Birgitta skulle fylla elva år så blev hon full första gången tillsammans med en äldre vän, plötsligt hade hon upptäckt ett sätt att fylla det svarta hålet i bröstet. Som 12-åring hade hon sex första gången, med en äldre man.

– Det var egentligen övergrepp, han var gammal och jag var bara tolv år men jag hade kunnat ligga med vem som helst då bara jag fick uppmärksamhet.

Som 12-åring drack hon varje helg, en kvarting och upp emot tio starköl, men det var ingen som direkt brydde sig. Den kärlek hon saknade trodde hon sig få genom att ligga med män. I den vevan provade hon hasch för första gången, vid en fest i Kramfors, och hamnade på sjukhuset efter en psykos.

– Jag trodde att mamma skulle förstå hur dåligt jag mådde men i stället straffade hon mig och sa att hon skulle ta sin hand från mig, för hon skulle minsann inte ha någon knarkande dotter.

Genom högstadiet festade hon och rökte hasch, sov inget på nätterna, mådde jättedåligt. Hon kom påverkad till skolan. Vid ett tillfälle sökte hon hjälp via kuratorn för hon mådde så dåligt, hon grät och berättade hur hemskt det var hemma. Hon bad om att få hjälp via socialen, att få komma bort från hemmet. Hon bad om att kuratorn inte skulle kontakta föräldrarna.

Det första hon ser i korridoren efteråt är hennes mamma som stegar fram, och nu hade hon fått dem att ge hennes besvärliga dotter medicin.

– Det var sista gången jag bad om hjälp tänkte jag då.

I nian provade hon amfetamin och blev fast direkt.

– Det var perfekt för mig, jag behövde varken äta eller sova.

När hon hade gått ut nian så fick hon anställning som barnflicka under en period, och hon älskade det jobbet.

– Mamman i familjen såg mig, hon såg att jag mådde dåligt. För första gången var det någon som såg mig, jag var någon, och det hålet som drogerna fyllde försvann.

Men när mamman i familjen åter blev gravid så behövdes inte Birgittas tjänster. Och hon hamnade åter i missbruk. Som 17-åring tog hon åtta Sobril per dag, jämfört med de två som hon rekommenderats.

Som 18-åring injicerade hon första gången sedan hon träffat en man som gjorde det.

– Jag ska inte ljuga, det var den bästa känslan i mitt liv, och den värsta, det tog mig 15 tuffa år att bli drogfri.

Under största delen av de missbrukande åren så jobbade Birgitta inom vården, men det blev många arbetsplatsbyten, när de började se hennes problem så drog hon.

– De var idioter allihop tyckte jag, för det var aldrig mitt fel ansåg jag då.

23 år gammal tog hon betalt för sex för första gången, på Malmskillnadsgatan i Stockholm.

– Jag såg det inte som prostitution, jag tyckte jag hade klass.

Men en dag höll det på att sluta illa, en kund misshandlade henne, hade inte grannarna larmat hade det kunnat sluta riktigt illa. Han hade både kört upp en massa olika saker i hennes underliv och skurit henne rejält.

– Mannen hatade prostituerade och ville misshandla och även döda oss, grannarna kom in när det svartnade för mina ögon.

När Birgitta skulle fylla 24 år tyckte hon att magen växte, trots att hon bara levde på amfetamin och näringsdryck.

– Det visade sig att jag var i sjunde månaden, jag som inte trodde att jag kunde bli gravid.

När Birgitta blev mamma och började amma så fylldes plötsligt det svarta hålet av annat än droger. Men när sonen slutade amma kom suget efter droger tillbaka. Hon hade träffat en ny man och rätt snabbt skaffade de ett kärleksbarn. Mannen var också missbrukare. De levde i en miljö som var hemsk för de två barnen, samtidigt som ett tredje var på väg. Livet kantades av grova misshandlar och en ständig kamp för droger, och emot droger. Och under hela tiden gnagde samvetet för barnen.

Hon berättar om ett tillfälle när hon fick nog, hon hittade sin 1,5 år gamla son gråtandes med en kanyl i fingret. Då fick hon nog och kastade ut allt som hade med droger att göra, precis allt. När sedan hennes man kom hem fick hon fly för sitt liv. Han var vansinnig över vad hon gjort och höggravid flydde hon in i hissen med sina två små barn, men han hann ikapp.

– Han sa åt mig att jag skulle önska att jag aldrig blivit född, sen började han slå och slå och slå, inför mina barn, inne i hissen.

När polisen kom avfärdade de det som ett bråk mellan två missbrukare, Birgitta hörde dem säga "det är bara de där knarkarna". De lämnade henne där, med den våldsamma mannen och barnen och hon hade noll självkänsla att ta sig därifrån.

– När blodet rann över ansiktet sa min son som då var två och ett halvt "mamma du får inte dö för jag kan inte koka välling".

Efter det flyttade de tillbaka hem till Örnsköldsvik från Stockholm. Efter år av misshandel så tog hon sig till slut ur förhållandet.

När äldsta barnet gick i tvåan hade Birgitta fått nog, hon ville inte att barnen skulle bli som hon.

– Jag körde till Domsjökajen men bilen fastnade på en kant, jag kröp några kilometer hem till en vän som nyss blivit drogfri. Jag hade nått botten.

Från det så fick hon hjälp att komma in på 12-stegsprogrammet på Korpberget och det blev vändningen. Det var nu 21 år sedan och hon är fortfarande fri.

Mer läsning

Annons