Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En färgfylld träning

För att vinna Norrlandsserien i paintball behövs bra kommunikation, ett samspelt lag – och mycket träning.
Allehanda.se följde med när några av regionens lag övade i Trehörningsjö.

Annons

43 uppblåsbara plasthinder står utspridda på en gräsmatta. Den största är upp mot fyra meter hög, den minsta inte ens 50 centimeter.

Färgerna är skiftande; svarta på ena sidan, röda på andra.

Allt är stilla, allt är lugnt. Men så ropar en röst: "10 sekunder! Game on!" – och plasthindren blir med ens mer prickiga än tvåfärgade.

Fyra personer från vardera sida springer mot hindren, vilt skjutandes mot varandra. Några ur lagen springer fram, andra agerar understöd. Kommunikationen är ljudlig och intern.

– Höger stor cylinder bredvid M! Bredvid M! Ja, precis där!

Det handlar om tävlingspaintball – och att träffa motståndaren med färgkulor.

Till paintballbanan har ett 20-tal personer kommit för att träna. De tillhör olika lag; några är från Örnsköldsvik, några är från Åsele, någon annan från Umeå. Hemmalag är "Dynamic" från Trehörningsjö, men här tränar alla tillsammans. Utanför skyddsnätet är stämningen god, att det är olika lag syns bara på kläderna.

Dynamic-laget står och väntar, småpratar.

– Jag vill nog säga att det är en trevlig sport. Man har ju spelat till exempel fotboll, och där kan det ju vara lite ruffigt ibland. Men här är det mer så att man hjälps åt, säger Marcus Sahlström i Dynamic och rättar till masken.

Killarna i Dynamic har jobbat mycket för att få banan till den klass den håller i dag. Bara värnen – de stora kuddarna – kostar 65 000 kronor, och sedan tillkommer skyddsnät och gräsklippning.

– Det är ganska kostsamt. Utan sponsorer och bidrag hade det varit mycket svårt, då hade vi fått öppna plånboken rejält själva. Men det går ändå att få bidrag, mycket för att sporten är så annorlunda, säger Samuel Sörlin i Dynamic.

Deras förening är helt ideell, och det anordnas träningar varje helg. Enligt laget har banan blivit en samlingsplats i Trehörningsjö, som lockar fler att pröva på.

– Vi försöker få in yngre; många små har börjat på senare tid. Det är viktigt att verkligen få fram att det är en sport, att det inte är som att vi bara leker krig, säger Samuel Sörlin och försöker överrösta smattret från banan.

Träningsmatchen där inne tar slut, vinnarna går ut. Någon visslar på "Rule Britannia".

På sidan av skyddsnätet står nu 13-åriga Henrik Selander och Henry Johnsson. Killarna har nyss varit inne och spelat, nu pustar de ut på sidan om. Båda säger sig gilla sporten.

– Jag har spelat innebandy förut, men jag tröttnade rätt snabbt. Jag tycker det här är mer fritt, och så är det ganska nära, säger Henrik Selander.

– Det här är min andra gång jag testar på, och det är riktigt roligt, säger Henry Johansson.

Jon Dannborg har även han varit inne och spelat. Han representerar "Åsele Showtime" och tävlar likt de andra lagen i Norrlandsserien.

Han tränar runt en gång i veckan och säger sig lägga ned mycket tid på sporten. Att åka långt är inget problem.

– Jag har som längst nog åkt till Piteå för att träna. Det är alltid roligt att åka dit lite fler samlas. Sedan har det helt klart blivit större de tre senaste åren, säger han.

Mer läsning

Annons