Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De önskar svar på frågor

/
  • Hazem, Imjad, Morhaf och Osama är fyra av de cirka 20 flyktingar som nyligen kommit till Långviksmon. Totalt tar Örnsköldsviks kommun emot 200 flyktingar.
  • Hazem köper det han finner intressant på Ankaret i Långviksmon. I bästa fall får han stanna i Sverige.
  • Morhaf, Osama, Imjad och Hazem trivs i Långviksmon, dit de kom för några månader sedan. Ännu bättre skulle de må om Migrationsverket hade svar på deras frågor.

Örnsköldsviks kommun vill att de flyktingar som anländer ska stanna.

Det ställer flyktingarna gärna upp på.

– Bara vi kan hitta något vettigt att göra.

Annons

Vi träffas i en lägenhet i Långviksmon.

På sängen sitter syrierna Hazem, Imjad, Morhaf och Osama. När det berättas för dem att Lena Finne Jansson, den som driver asylprojektet för Örnsköldsviks kommuns räkning, gärna ser att de förblir invånare i Örnsköldsvik, skiner de upp.

Alla fyra kan tänka sig det – bara det först och främst ordnar sig med uppehållstillstånden.

– Trots att vi varit här i flera månader så är det bara jag som har varit på intervju. Jag vet inte varför det går så sakta för mina kompisar – och jag vet inte vad som kommer att hända med mig. Det är bara tyst, säger Morhaf.

Han tillägger att han inte mår bra. Helst av allt önskar han sig fred i Syrien, men det verkar han inte ha särskilt gott hopp om. Som tvåa kommer att han ska få återförenas med sin familj. Därefter, säger han, skulle det vara bra att få lära sig svenska – och så få ett jobb på sikt.

Morhaf talar utmärkt engelska, och han funderar en bra stund innan han svarar på frågorna.

– Jag kan tänka mig att sa samma jobb som i Syrien, säger han.

– Där var jag lärare – i engelska.

Osama är den av de fyra som talar mest. Han är så tacksam över det han varit med om under sin korta tid i Sverige, att han knappt finner ord att uttrycka det.

– Jag vill stanna här, jag kan tänka mig att jobba som målare.

Han fortsätter ivrigt:

– När det har ordnat sig med intervjuer och papper och tillstånd att stanna så måste jag få ett jobb. Jag kan arbeta gratis med vad som helst, men någonting måste jag få att göra. Jag har arbetat sedan jag var tio år gammal.

– Förut gick jag upp halv sex på morgnarna för att börja jobba. Här sover vi till klockan tolv. Det är inget att vara stolt över, men vad ska vi göra? Jag frågar mig varför vi får husrum och pengar när vi inte behöver göra någonting för det.

Hazem, Imjad, Morhaf och Osama är tacksamma för den hjälp och det mottagande de fått på orten.

Samtidigt.

– Det är konstigt att vi har varit här så länge utan att någon berättat för oss vilka regler som gäller i det svenska samhället, säger Amjad, som har tre döttrar i Egypten.

Osama fortsätter:

– Migrationsverket har varit här med personal som inte haft några svar på våra frågor. Varför kommer de hit då? Och de gånger vi får svar så varierar svaren beroende på vem vi frågar.

Mer läsning

Annons