Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cypern byttes mot lilla Sunnersta

/

De träffades i Istanbul och har levt 15 år tillsammans på Cypern.

Sedan 2008 bor de i Sunnersta i västra Ångermanland.

Möt Ruth Augustine och Alex Corsi Kambers.

Annons

De flesta i kommunen vet nog knappast var Sunnersta ligger, en liten by, ungefär mitt på hållet efter grusvägen mellan Myckelgensjö och Solberg. Just här har paret Ruth Augustine och Alex Corsi Kambers hittat sitt smultronställe – en röd stuga med vita knutar – nästan mitt ute i ingenstans.

– Vi föll direkt för huset och den här platsen, säger Ruth Augustine, född och uppvuxen i Los Angeles.

– Ja, vi trivs verkligen, säger Alex Corsi Kambers, född och uppvuxen i Istanbul med franskt och italienskt påbrå.

Paret, numer är de dessutom gifta på riktigt efter en kort ceremoni i hemmet, möttes mest av en slump i storstaden Istanbul – och slog sedan sina påsar i hop på Cypern.

Ruth Augustine hade hamnat på Cypern tillsammans med sin dåvarande man. Dåligt med jobb i Kalifornien och ett erbjudande med bra villkor på Cypern gjorde att de bytte både land och miljö.

– Förutsättningar för lärare var mycket bättre på Cypern. Dessutom är jag i grunden språkvetare och då kan det vara svårt med jobb, säger Ruth.

– Vi jobbade båda som lärare på ett universitet. Det var väl ok även om många av våra studenter inte var motiverade. Det var mest bortskämda ungar, som egentligen inte behövde studera. Deras karriärer var redan utstakade ändå av deras föräldrar, säger Alex.

15 år på ön i Medelhavet fick dock räcka – mest lite av en slump det också.

– En vän från Cypern hade flyttat till Timrå. Det var hon och hennes man som rekommenderade oss att flytta till Sverige, säger de båda.

Sagt och gjort. Med två hundar och tre katter i flyttbagaget blev det Sverige, efter att de två först hade varit och tittat på flera lämpliga husobjekt i det ångermanländska inlandet.

Före flytten visste de egentligen inte mycket om Sverige – och framför allt inte om den här landsdelen.

– Hambo kände jag till – och lite andra folkdanser, säger Ruth och skrattar.

– Abba, säger Alex och skiner upp, samtidigt som hon medger att hon inte riktigt kunde koppla gruppen till just Sverige.

Paret har i alla fall funnit sig till rätta i de ångermanländska skogarna – och säger att de inte har några planer på att flytta här ifrån.

– Vi gifte oss i Solbergs kyrka i augusti 2008. Eller rättare sagt välsignades. Vi var 19 personer efteråt på middag, säger Ruth och ler.

Två år senare blev det bröllop fullt ut när de hade fått hindersprövning.

– Samma präst kom förbi och hälsade på. När vi fick frågan om vi ville gifta oss på riktigt svarade jag bara let´s do it. Vi vigdes på altanen med våra närmaste grannar som vittnen.

På frågan om hur man kan leva och bo i denna lilla by, drygt en timmes bilväg från kommunens centralare delar, svarar paret att de jobbar med översättningar – men att det gärna kunde ha lite mer att göra.

– Just nu översätter jag en turkisk film till franska. Det är jag som sätter orden som sedan kan ses på filmduken, säger Alex.

– Det är ganska bra betalt, men lite mer uppdrag skulle inte skada, säger hon.

Ruth håller på med att skriva i en slags tävling på internet, där det gäller att skriva ett utkast på en roman på 50 000 ord. Det har hon bara november månad på sig för att göra.

– Jag hoppas att det ska bli en ungdomsbok av det jag skriver, säger hon.

När paret inte jobbar med språk, vistas de gärna i den storslagna naturen, alldeles in på husknuten.

– Vi plockar mycket svamp, säger de.

– Men vår stora passion är internationell folkdans. Alla kan och borde dansa. Inte minst tycker vi att fler svenskar ska komma till Mellansel varje måndag när det är dans med asylsökande.

Mer läsning

Annons