Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björn på hundjakt

►TV Björnjakten är över i Västernorrland. Men det verkar inte björnarna känna till. "Jag kunde höra mig själv andas ganska så häftigt"

Annons

– När björnen var som närmast kunde jag höra mig själv andas ganska så häftigt, berättar Elias Jonsson, som var ute på en skogspromenad häromdagen.

Elias och hans far befann sig ute i skogarna i Österfanbyn. Med sig hade Elias en gråhund och en jämthund. När Elias hörde att de två hundarna började skälla intensivt förstod han vad som möjligen fanns en bit längre in i skogen.

– Jag uppskattar att hundarna var några hundra meter bort. Jag vet att det finns björnar i området. Pappa sköt en under jaktperioden, och vi stötte på en del spillning.

I stället för att ta sina hundar och vända på klacken stannade Elias och hans pappa kvar i skogen. De ville försöka få en björn på film.

Och de fick de kort senare.

– När björnen kom upp mot hundarna förstod man att man stod lite fel, säger Elias och skrattar.

Hur nära dig kom björnen?

– Det var nog inte mer än sju meter som skilde.

Var du inte orolig?

– Jo, nog funderade vi lite, jag och pappa. Vi försökte bara stå så stilla vi kunde. Om björnen kommit närmare hade vi tagit skydd bakom ett träd. Nu tror jag inte att björnen såg oss.

Hur mådde hundarna?

– De var peppade. De skällde i rätt många timmar den dagen

Mer läsning

Annons