Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

20 år med droger och kriminalitet

Efter 20 år av droger och kriminalitet är han sedan nio år tillbaka drogfri.
Vägen dit har varit lång och smärtsam.
– Alla kan supa och ta droger men att komma tillbaka, det är det som är jobbigt, säger Johan Cederquist.

Annons

Johan Cederquist är 41 år, född i Stockholm men uppväxt i olika fosterfamiljer runt om i Sverige. Under en tid bodde han i Örnsköldsvik. Från den tiden har han både ljusa och mörka minnen, han fick otroligt stöd av sin lärare Gustav Alsén (i dag rektor på Domsjöskolan) men blev sexuellt utnyttjad av sin fostermamma.

VÅLD OCH DROGER
Häromdagen besökte han Örnsköldsvik för att berätta om sitt liv, hitbjuden av Hem och skola i Domsjö. Under dagen föreläste han för elever på Geneskolan och på kvällen inför föräldrar.
Johans föräldrar var båda alkoholister, han var oönskad, hörde ibland av sin mamma att han var ett våldtäktsbarn. Han växte upp med bilden att det är okej att spöa varandra och dricka alkohol. När han var fyra år tog hans far sitt liv, gasade ihjäl sig, Johan och hans äldre bror upptäckte honom i köket.
Egentligen kunde historien slutat där, vi kunde alla dött, men det gjorde vi inte, säger Johan Cederquist.
Från fyra års ålder till första klass bodde han i tre olika fosterhem. I de flesta hemmen existerade, våld, förnedring och alkohol.
När jag skulle börja första klass tog mamma hem mig. Jag tror att jag är Sveriges första förstaklassare som blev relegerad bara efter några veckor. Jag var obstinat, aggressiv, min själ var redan sargad.
Då kom han till ett hem i Småland. För första gången i sitt sjuåriga liv mådde han bra, blev behandlad med kärlek och respekt av sin fosterfamilj. Lyckan varade i fem och ett halv åt, då ville hans mor ha hem honom igen.
En människa som mår dåligt har svårt att se att andra människor mår bra.
Efter att ha öppnat dörren till moderns bostad var han tillbaka på ruta ett och mådde dåligt.

BRÄNDE NER SKOLAN
Under sommaren började han ta kontakt med äldre ungdomar, började röka hasch och dricka alkohol. Det gick några månader och så vankades ett nytt fosterhem.
Jag kom till Örnsköldsvik. Trivdes bra i skolan, fick en underbar lärare, Gustav Alsén. Samtidigt var familjen jag bodde i inte riktigt frisk. Fostermamman trodde att det var okej att utnyttja ett barn sexuellt och det gjorde hon. Då slog mitt bröst igen och jag slutade lita på vuxna. För att jag skulle vara tyst gav hon mig pengar, alkohol och cigaretter. Efter nästan ett år började de tröttna på mig, de sa att de ville ha semester. Jag fick komma till ett sommarhem i Luleå.
Det var en skön sommar, men Johan beslutade sig för att ta den svåra vägen, han ansåg sig ändå inte ha ett liv. När sommaren var slut ville familjen i Örnsköldsvik inte ha tillbaka honom utan han hamnade i Kramfors.
Det började spåra ut riktigt ordentligt. Rymde ibland till Örnsköldsvik för att jag ville träffa Gustav, säger Johan.
Det blev mer och mer droger, alkohol och kriminalitet.
Jag levde rövare. Jag brände ner skolan i Kramfors, då var min vistelse slut.
Han hamnade på Lövsta ungdomshem. Efter tre timmar hade han lärt sig sno bilar och efter en vecka på hemmet var han fullfjädrad med brottsliga tips. Som 20-åring blev han utskriven, då blev det bara värre.
Började dra på mig en massa grejer och fick ett fängelsestraff på tre månader. Efter det började jag umgås i helt fel kretsar. På Lövsta träffade jag en kille som i dag är en av Sveriges största maffiabossar, jag blev inbjuden i deras verksamhet och det passade mig rätt bra. Jag var alltid skyddad men kunde göra vad som helst.
Vad han gjorde i maffian vill Johan inte berätta om. En av anledningarna till att han lyckades ta sig ur och överleva är att de litade på honom, det förtroendet vill han inte förbruka.
Man behövde alltid pengar. Jag och tre andra gjorde ett bankrån. Dömdes till sex år men satt av tre. När jag klev ut rullade det på som vanligt. Min bror hade flyttat till Göteborg men jag fick inte träffa honom för hans nya fru. Då tog jag en överdos för att få träffa honom. Mycket riktigt, han kom till sjukhuset efter några timmar. Det här gjorde jag om sex gånger.

LEVER DROGFRITT
1992 fick han ett jobb som båtvakt i Nyköping, efter några veckor drev han Nyköpings svartklubb. Han brukade mycket alkohol och droger. En dag slog det runt i huvudet.
Plötsligt var vår trerummare en enrummare. Jag hade totalsanerat allt. När min arbetsgivare upptäckte detta körde han mig till ett avgiftningshem i Stockholm. Var drogfri ända fram till mitten av december, det firade jag med en bärs, sedan söp jag dygnet runt fram till i mitten av mars 1993.
Det året kom att bli vändpunkten i Johans liv. Det året hände mycket, bland annat dog brodern. Men det året hände även något positivt, han träffade Eva.
De sista åren bar jag jämt pistol. Eva sa att valet var mellan henne och pistolen, jag valde Eva, säger Johan.
Sedan 1993 har han varit drogfri och lämnat maffian. Vägen till ett nyktert liv har varit tuff och han bearbetar ständigt sina traumatiska minnen. I dag är han gift, har tre barn med Eva och ett fjärde på väg. Sedan några år tillbaka bor de i Gnarp, i Hälsingland, där de driver Rexbo familjehem och tar emot värstingar från Stockholm. Livet och idealen har förändrats.
Jag vill fortsätta att vara drogfri, det beslutet tar jag varje morgon. Jag vill även ge mina barn en bra plattform och mycket kärlek.

SOFIA GÖTH

Mer läsning

Annons