Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tatuerare som kan vård

/
  • Laura Bonsels sambo Erik Toolbom var den första som hon tatuerade och han fortsätter att låta henne göra det.
  • Alltför trendiga motiv kan vara opersonliga även om de är fina, menar Laura Bonsel som ofta ritar egna.
  • Det finns inte någon utbildning för att bli tatuerare utan kräver egen träning och kontakter för att hitta jobb.
  • Laura Bonsel som jobbar inom vården vill inte ha en tatuering på sina underarmar, men på andra passar det bra tycker hon.

Hennes kollegor blir chockade när de hör om hennes nya yrke. Första november började sjuksköterskan Laura Bonsel tatuera i Kramfors.

Annons

I den enda tatueringsstudion i Kramfors, Chockland, har Laura Bonsel hyrt in sig. Lucky Laura heter hon som tatuerare och det är inte taget ur luften, Lucky har en lång historia som lyckosymbol. Dessutom är det femstavigt precis som hennes namn Laura och passar ihop rent estetiskt.

Laura Bonsel har alltid varit intresserad av att måla och rita men inte satsat på det tidigare. När en nära vän till henne som nu är känd tatuerare, Jarno Theyn, bytte yrke från byggarbetare tog hon mod till sig. Den första november började hon tatuera men kombinerar det med att arbeta som sjuksköterska.

– Jag arbetar med palliativ vård och det är ett tungt yrke att jobba med människor i livets slutskede, därför tycker jag om att göra något annat.

Laura Bonsel tatuerar inte vad som helst utan hon säger ifrån om ett motiv inte passar kunden.

– Det är viktigt att en tatuering är genomtänkt eftersom man ska ha den livet ut. En del kan kanske tatuera vad som helst för att tjäna pengar, men jag säger nej till motiv på ansikte och händer. Det beror på att jag tycker att det är väldigt synliga och känsliga områden.

Tatueringskulturen har en hård macho-attityd tycker hon och försöker bryta det genom att vara mer öppensinnad.

För Laura Bonsel betyder tatueringar att bestämma över sin egen kropp och våga förändra den.

– Men i Västernorrland är det mer accepterat med tatueringar än i Nederländarna som jag flyttade ifrån för fem år sedan.

Mer läsning

Annons