Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Knoparen som sotar utan att bli svart

/
  • Robert Bylund kan få sota allt ifrån en industripanna till en villaskorsten. I bilen har han verktyg som tubis, suddare och krejsar. Och en dammsugare.
  • Fina dagar är det ett bra yrke, men Roger Bylund har varit uppe när vinden var så stark att han trycktes mot skorstenen.
  • Förutom polisen får även skorstensfejare bära det svenska riksvapnet, här på Anders Åströms gesällbälte.
  • Roger Bylunds stolthet är att han jobbar med vinddraget för att inte smutsa ner. Innan dammsugarens tid borstade man ur kanalerna.
  • Lars Nilsson i Nyland får sin skorsten sotad inför vintern.
  • Det är rent och snyggt när Robert Bylund lämnar stugan.
  • Lodet i änden av repet som släpps ner i skorstenen väger 2,5 kilo.
  • Robert Bylund är glad över tyskarnas uppfinning av en nypipis som han kallar det, den är till för att nå in i kakelugnens många rökkanaler.
  • Robert Bylund ser direkt hur det eldas i varje hus, om veden är sur till exempel.

BILDEXTRA: Sotaryrket är fortfarande traditionellt med sotarmästare, sotarspråk och den klassiska krejsen. Nytt är däremot filmkamera och dammsugare.

Annons

"Gajen bira med lank" betyder "frun bjuder på kaffe" på sotarspråk. Knoparen eller skorstensfejaren Roger Bylund från Nordingrå kommer in till kontoret i Klockestrand med en fläskbit i handen.

– Frun som jag var och sotade hos ville prompt bjuda på kaffe, men jag sa att jag inte hann för att jag skulle hit, då gav hon mig en fläskbit.

Det här jobbet öppnar dörrar, berättar han. Roger Bylund har varit sotare sedan 1975 och de flesta hus som eldas kommer han till ett par gånger om året. Människor pratar ofta förtroligt med honom.

– De lämnar ut både nyckel och sin privata sfär till mig, säger han.

Friheten och möten med människor är det bästa med att vara sotare. Det är mycket ansvar och en fin dag är det underbart, men dagar av isig vind, regn eller hala tak är inte alltid lika roligt. Och så är det soten, den är det en konst att hålla ifrån sig.

– Om du letar efter någon med sot i ansiktet, så är det inte mig. Jag har alltid hållit mig ren, det är en yrkesstolthet, säger Roger Bylund.

Kramfors har gått från sex distrikt till dagens två, enkelt förklarat skiljer älven dem åt. Varje distrikt drivs av en sotarmästare som liknar en VD för sina anställda med kommunen som huvudman. Kommunen bestämmer den fasta taxan för en sotning, men många sotardistrikt utför även andra tjänster.

Kramfors sotning och Ventilationssanering gör både sotning och brandskyddskontroll, energideklarationer och ventilation. Anders Åström är sotarmästare, de är fem anställda och sotar allt mellan Skuleskogen och Högakustenbron.

Förr tog det lång tid att bli sotare, först började man som liten och kröp i skorstenen, sedan krävdes det tio till tolv års yrkespraktik för att få gesällbältet. Ett bälte som fortfarande bärs av sotare och sägs härstamma från drottning Kristinas tid. Enligt myten blev hon räddad av en sotare i en brand och gav sedan tillstånd till gesällen att bära det svenska riksvapnet.

Både Roger Bylund samt Anders och Katarina Åström har varit i Italien och vandrat i den årliga sotarparaden i en av de nordliga bergsbyarna Santa Maria Maggiore. Där samlas tusentals sotare från hela världen för att hedra alla barn som dog under arbetet i skorstenarna under 1800- och början av 1900-talet.

I de fattiga byarna i Italien "köptes" barn av lämplig storlek för de smala rören. Kontraktet med familjen var för ett halvår men ´barnen hann ofta dö av koloxidförgiftningen innan tiden löpte ut. Tre-fyra byar tömdes nästan på barn innan den sortens arbete förbjöds. Det var en pojke som hette Giorgio som överlevde, utbildade sig och vittnade sedan om slaveriet.

Du kanske har hört om uttrycket "är du inte snäll så kommer sotaren och tar dig", det fick i alla fall många barn höra förr. Även i Sverige fick barn jobba nere i skorstenarna men inte i den omfattningen som i Italien. Som skydd mot soten sydde varje sotare sin egen mössa, eller kurpis som den kallas, av lakansväv med två hål för ögonen när den vecklades ut. Den blev då en andningsmask. I dag är de ofta gjorda i läder.

Men det finns fortfarande risker i yrket.

– Du är ingen sotare förrän du har ramlat ner, eller daskat som det heter på knoparmoj, säger Anders Åström.

Roger Bylund nickar instämmande, han har också fallit från ett tak. I dag får de inte gå upp på tak utan säkra stegar.

En annan förändring är mansdominansen som utmanas av organisationen Knopargajarna (gajar-kvinnor), de vill locka fler kvinnor till branschen.

I dag blir många bjudna på kaffe efter sotningen, men det var inte länge sedan som det alltid stod en pilsner framme.

– Det kan inte ha gått bra att köra bil i slutet av dagen, jag sotar i snitt runt tio skorstenar per dag, säger Robert Bylund och skrattar.

Mer läsning

Annons