Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jättebranden i Fålasjö 1888

/
  • Med hjälp av årsringarna och skadorna på tallen kan man se hur den överlevt en rad bränder under flera hundra år.
  • En så kallad
  • Lasse Bengtsson har länge intresserat sig för skogsbrändernas effekt på den biologiska mångfalden.
  • Garnlav med apotecier, förökningsorgan, tyder på att skogen har höga naturvärden.
  • Ett
  • Med hjälp av en borr och trädens årsringar går det att följa brandfrekvensen.
  • Med hjälp av en borr och trädens årsringar går det att följa brandfrekvensen.
  • Spår av skogsbränder på stubbar och träd kan finnas kvar i århundraden efter bränderna.
  • Död ved har blivit en bristvara i skogen och är ett måste för många arters överlevnad. Det gäller bland annat svampar, insekter, lavar och fåglar.
  • En skog i Sollefteå med många ståtliga tallar och en hel del död ved. Tydligt präglad av många skogsbränder, berättar Lasse Bengtsson

Våren 1888 har gått till historien som oerhört varm och torr.
Inte en droppe regn föll mellan påsk och midsommar och luftfuktigheten var låg.
Därför var det inte konstigt att skogsbränderna blev många och stora det året.
– Vid den så kallade "Fålasjöbranden" i Styrnäs, som började runt midsommar, ska 12 000 hektar skog ha brunnit, säger jägmästare Lasse Bengtsson.

Annons

Han jobbade fram till i våras på Skogsstyrelsen och har specialiserat sig på skogsbränder och dess betydelse för den biologiska mångfalden.

– År 1888 var egentligen det sista riktigt stora brandåret i Sverige. Det är faktiskt 125-årsjubileum för det i år, säger Lasse Bengtsson.

Branden sträckte sig över ett stort område kring Styrnäs, bland annat ända upp mot Stordegersjön och det brandpräglade naturreservatet på Svartnäsudden.

1888 år ska ungefär 200 000 hektar skog ha brunnit i Sverige. Vid den tiden hade ändå skogen börjat få ett ekonomiskt värde och insatser gjordes för att begränsa bränderna.

Tidigare fick ofta elden härja som den ville, om den inte hotade bebyggelse. Lasse Bengtsson säger att det finns uppgifter om att uppemot en miljon hektar skog kan ha brunnit i Sverige vissa år. Det motsvarar ungefär halva länets skogsinnehav.

Bränderna kunde börja på våren och fortsätta hela sommaren fram till höstregnen.

Under en period, framför allt på 1700-talet och början av 1800-talet orsakades också många bränder medvetet.

– Då var det många nybyggare som flyttade ut i skogarna och ägnade sig åt svedjebränning, inte minst invandrare från Finland.

Den odlingstekniken upphörde med tiden, när värdet på timmer till skogsindustrin och sågverken ökade. Det gjorde att man satte in allt större insatser för att begränsa bränderna.

– Då hade brandmyndigheterna möjlighet att kommendera ut vem man ville för att hjälpa till att släcka, den enda ersättningen man fick var för eventuellt brandskadade kläder.

Att bränderna blev färre och mindre kom att förändra landskapet rejält. Tidigare brann de flesta skogarna regelbundet, kanske ett par gånger per sekel i genomsnitt. Det skapade en varierad skog och olika successioner av träd. Gamla tallar överlevde ofta bränderna, de kan ha spår, brandljud, efter flera bränder under många århundraden.

Däremot dog oftast granskogen medan lövträden kunde få en chans att gro i näringen och ljuset som skapades. Under lövets skyddade krona växte sedan granarna upp igen för att till sist åter dominera.

Det gav olikåldriga skogar med många trädslag och många arter är anpassade till den miljö med död ved som skapades.

– Svedjenävans frön behöver till exempel hettas upp till minst 40 grader för att gro och den var säkerligen mycket vanligare förr.

Massor av insekter är också helt beroende av brandskadad ved för att kunna fortplanta sig och många kan uppfatta värmen och röken från en skogsbrand på långa avstånd. Vissa svampar sprider också sina sporer via bränderna.

– Efter en skogsbrand kommer också alltid massor av hackspettar, exempelvis tretåig hackspett som inte är så vanlig i länet annars.

Vissa skogsområden, ofta fuktigare granskogar, klarade sig bättre från bränderna även om också de kunde drabbas under extrema år. Där har i stället arter utvecklats som inte klarar störningar som skogsbränder eller för den delen hyggesbruk. Lågskägg är en sådan art.

Rätt planerade, omväxlande och lagom hårda naturvårdsbränningar på rätt ställe är därför ett sätt att försöka efterlikna hur ekologin sett ut genom årtusenden innan människan stoppade bränderna.

Mer läsning

Annons