Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historien tystades ner i hemmet

/

Ann-Mari Gunsths mormor var inskriven i "tattarinventeringen". I dag är hon med i föreningen Rung för att för att lyfta resandes historia.

Annons

Hemma hos Ann-Mari Gunsth var det tyst om familjens historia och det fanns en dubbelhet i hemmet. Hennes mamma och mormor talade romani hemma, men de vill aldrig prata om var de kom ifrån. Först när Ann-Marie Gunsth började släktforska väcktes intresset för hennes historia.

– Det var hysch hysch hemma hos mig, men när jag började prata med min kusin som berättade att hon blev kallad "tattarunge" i skolan förstod jag att det var viktigt att börja prata om vår historia.

Det var på 60 - 70 talet som kusinen blev trakasserad i skolan, berättar hon.

Föreningen Rung bildades förra året och riktar sig både till så kallade nyresande, de som nyligen upptäckt att de är resande och äldre.

– Även inom resande finns det hierarkier och gamla resande kan ibland ha svårt att acceptera de nya, säger Eva Lindegren, vice ordförande i Rung.

Föreningen vill stötta resande som har farit illa och ge barn en rättvist uppväxt.

– Många barn blev tagna ifrån sina föräldrar under 40–50-tal och placerade på barnhem, flera av dem är engagerade i föreningen, säger Eva Lindeberg.

Men hon pekar på att tattare fortfarande är ett skällsord och mycket finns kvar att göra.

Föreningens syfte är att bevara resandekulturens fortlevnad men också hjälpa och samla ungdomar.

När Ann-Mari Gunsth läste om Socialstyrelsen inventering som släpptes vid årsskiftet blev hon inte förvånad.

– Men det är fortfarande många som inte vet om att de är resande för många vågar inte pratar om det.

Mer läsning

Annons