Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från päls på Östermalm till Ådalen

/
  • I Inger Jans butik på Östermalm i Stockholm fick man aldrig säga förnamnet till kunderna, den tiden saknar hon inte.
  • I de här rummen vistades löshästarna, som arbetarna kallades förr på sågverket, de som kom och jobbade måndag till lördag.
  • Pälsarna förvaras kallt för att inte bli sköra i skinnet.
  • Väggarna är prydda med bilder på tidlösa modeller i päls från olika magasin.
  • Telefonen på ovanvåningen har blivit kvar av bara farten och aldrig urkopplad.

Han körsnär och hon designer, de ville jobba tillsammans och flyttade till Marieberg och startade Pälsfabriken.
40 år senare fortsätter kunderna att komma till Inger Jans för att handla varma, eleganta eller tuffa kläder i päls och skinn.

Annons

Tavlorna i hallen är urklippta foton på modeller i päls från 70-talet när Inger och Erling Jans flyttade från Stockholm och hit.

– Vi var rätt nedtryckta i skorna för ingen trodde att det skulle gå att sälja päls här. Men alla på bruket köpte och det är tack vare folket här som det har gått så bra, säger Inger Jans.

Trots att hon är över 80 fortsätter hon att driva butik och förnyar sig. I butiken i ena delen av fabriken hänger det mest skinn och tygjackor i dag, annat var det förr.

Då syddes det helryckta minkpälsar här för hand av fyra sömmerskor. I dag är den svenska minkpälsen för dyr, det går inte att hitta en nytillverkad för under 70 000. Det är för mycket pengar i det hela, tycker Inger Jans som trivs bättre med att sälja skinnjackor.

På ovanvåningen luktar det fränt av päls och läder blandat med en doft av gammal vind.

– Här satt sömmerskorna, men jag har fortfarande förvaring av pälsar åt kunder från Sundsvall, Gävle, Stockholm och Ångermanland. För att skinnet inte ska gå sönder krävs en temperatur mellan noll och tio grader, det kostar några hundralappar och då är de helförsäkrade.

Pälsfabriken var den gamla mässbyggnaden för Mariebergssågen förr i tiden, den stora spisen i köket vittnar om det. Där sitter två vänner till Inger Jans och dricker kaffe. Precis som när hon flyttade hit och ingen trodde på verksamheten, var det få som trodde att hon kunde ha kvar butiken när hon lämnade Kramfors för ett par år sedan.

– Vem skulle komma ut hit till ödemarken, sade de till mig. Men folk kör hit från många platser.

Hennes och mannens butik startade i Marieberg, men fanns även i Kramfors och Härnösand under många år. Tillverkningen av päls lades ner 2004, men fortfarande jobbar en av sömmerskorna kvar med att reparera eller sy om kappor.

På väggen i ett av rummen hänger en tavla där det står att pälsen är godkänd enligt ett avtal gjort av Världsnaturfonden och Pälsbranschen.

– Vi är väldigt noga med var både päls och skinn kommer ifrån. De flesta leverantörer är från Skåne, Dalarna, men även Danmark och Finland.

Förutom de senaste årens debatter kring päls ur etisk synvinkel har även intresset för päls förändrats. Inger Jans tycker att det är fel att slå sönder fönsterrutor på pälsbutiker och menar att debatten är överdriven.

– Men samtidigt som många unga är emot päls, så är det fler och fler unga som kommer och köper hos mig. Det är tolvåringar som vill ha riktiga pälsmössor och unga kvinnor som vill ha pälsdetaljer.

Även män kommer in och vill ha päls, men då är det ofta en vargskinnskappa. Tre stycken har hon sålt den senaste tiden en till Kramfors, en till Sollefteå och en till Sundsvall.

■ Fakta: Inger Jans

Född i Ullånger

Designer.

Hon och hennes man köpte fabriken 1972 och flyttade dit 1973.

På 70-talet kostade en hel minkpäls upp till 15 000 kronor.

Den skandinaviska minkpälsen nådde sitt dyraste pris på den senaste aktionen i Danmark.

Uppköparna kommer ofta från Kina.

Mer läsning

Annons