Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Deras praoplats blev inget glamoröst ställe

Annons
Deras praoplats blev inget glamoröst ställe

Linnea Johanssons och Ida Jönssons tjejkompisar valde att förlägga sina praoperioder till arbetsplatser som restaurang, ridskola och dagis. Själva bryter de mot invanda könsmönster och bestämde sig för avloppsreningsverket i Nyland.

Denna vecka har tjejerna, som går i åttan på Gudmundråskolan, ägnat sig åt för dem tämligen ovana arbetsuppgifter.

Med en speciell uppsamlingshåv har de plockat rens, alltså bajs, tops och annat grovt som följer med avloppet, och placerat det i renspressar och centrifuger som avskiljer vatten.

De har också spolat rännor rena från fettavlagringar, kört ut containrar med bajs för att hämtas av renhållningsbilar, kontrollerat motorer och växellådor i reningsverket.

- De andra eleverna tyckte att vi gjorde ett konstigt val, men jag tycker att det är roligt att vara här, säger Linnea.

Avloppsverket är dock ingen ovan miljö för Linnea och Ida. Linneas morfar Anders Nygren jobbar som maskinist på verket och tjejerna har besökt arbetsplatsen många gånger ända sedan de var små.

Stora bassänger fyllda med grumligt vatten och en omgivning som domineras av stora rör och blanka plåtar. Vad kan locka två unga tjejer att förlägga sin praotid dit i stället för till mer "glamorösa" arbetsplatser undrar den fördomsfulle.

- Förändringarna när vattnet renas är intressanta att följa, säger Ida och får medhåll av Linnea som också gillar att på nära håll se de kemiska processerna i reningsverkets laboratorium.

Många har kanske en bestämd uppfattning om hur det ska se ut och lukta på ett reningsverk. Faktum är dock att arbetsmiljön förbättras avsevärt jämfört med för 20-25 år sedan.

- Då kunde det vara mellan 100 000 och en miljon bakterier per kubikmeter luft. Numera ligger det på 2 000. I dag täcks också mycket av bassängerna med aluminiumplåtar, tidigare låg allt öppet, säger Anders.

Linnea och Ida behöver inte heller kämpa med fysiskt tunga arbetsuppgifter.

- Detta är mest ett passningsjobb. Först när något går sönder blir det tungsamt, men det får vi hoppas att det inte gör, säger Anders med ett leende.

- Kompisarna tycker att det är äckligt på ett avloppsreningsverk, men vi behöver ju inte ha kontakt med det äckliga, säger Ida.

Linnea och Ida har också följt med ut till de mindre reningsverken, i Köja, Marieberg och vid flygplatsen, som Anders ser till. Men trots att de trivts med sin prao planerar de inte att arbeta på ett reningsverk i framtiden. Linnea siktar på att bli jurist och Ida sjökapten.

erik åmell

0612-77 17 64

erik.amell@tidningen.to

Mer läsning

Annons