Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att bo vid vägs ände

/
  • Kartan visar tydligt att det är i Norrland och Värmland de flesta som bor ensligt lever. I Västernorrland gäller det framförallt i Sollefteå och Örnsköldsviks västra delar.
  • Sverige är ett glesbefolkat land och på stora områden bor bara enstaka personer per kvadratkilometer.
  • Kurt Berglund är Vamsjönäs enda innevånare. Han har 3,2 kilometer till närmaste grannen.
  • Det händer att Kurt Berglund b lir insnöad vid stugan där vägen tar slut.
  • Skylten visar vägen till Vamsjönäs enda innevånare.

Allt färre svenskar bor ensligt till. Bara åtta personer bor där man har mer än en mil till närmaste granne, fem av dessa lever i fjällen och tre på olika öar. Kurt Berglund i Vamsjönäs utanför Ullånger har tre kilometer till grannen.

Annons

Här i Västernorrland är det 25- 50 personer som bor året runt med mer än en kilometers avstånd till grannar. En av dessa är 68-åriga Kurt Berglund i Vamsjönäs utanför Ullånger.

– Jag har exakt 3 200 meter till mina närmaste grannar i Getberg, konstaterar Kurt.

Han blev lite av en rikskändis 1993 genom programmet "Stora Famnen" med Kristin Kasperssen. Det var då gården fick el indragen, som troligen den sista åretruntbostaden i kommunen utan elektricitet.

– Då hade jag levt utan el i 45 år, det gick bra det också.

Men visst innebär tillgången till el fördelar, som att slippa handskas med fotogen och gasol. Telefon, det fick man redan 1952. Mobiltelefon är däremot något som inte fungerar vid Vamsjönäs.

Kurt Berglund bor så att säga både bildligt och bokstavligt vid vägs ände.

Det är Statistiska centralbyrån, SCB, som har ringat in hur svenskarna bor. Fler flyttar centralt och Sverige är utan tvekan ett glesbefolkat land, med 23 personer per kvadratkilometer. "Enslighetens geografi" kallar de sin undersökning.

På 76 procent av Sveriges yta bor faktiskt bara 8 400 människor, vilket innebär mindre än en person per kvadratkilometer.

Föga förvånande är det i Värmland och Norrland de flesta människor bor så till att det kan definieras som ensligt. Trots detta är det ändå bara på 2 600 adresser där man har längre än en kilometer till en granne i hela landet. Ökar man till mer än två kilometer sjunker antalet till 410 personer – varav Kurt med 3,2 kilometer till närmaste granne hör till de som bor allra ensligast.

Kurt Berglund upplever dock inte ensligheten som något negativt och har aldrig funderat på att flytta centralt, alltså till Ullånger. Inte så länge han klarar sig själv, säger han. Sedan tio år tillbaka bor han dessutom ensam på föräldragården vid Storvamsjöns strand.

– Min fader dog 1996 och för tio år sedan flyttade mor till Sundbrolund i Ullånger, berättar han.

Kurts tre syskon bor heller inte hemma, en bor i Skidsta, en i Eden och den tredje i Hälsingland. Då och då hälsar de förstås på och Kurt själv brukar ta bilen till Ullånger för att handla, längre turer än så blir det sällan.

– Vad ska det vara bra för när det jag behöver finns där. Borta bra men hemma bäst, heter det ju.

Huset värmer han fortfarande med vedpannan och ved som han hämtar från det skogsskifte som tillhör gården.

Från sjön får han fisk och i frysen finns en hel del älgkött. Kurt Berglund har jakt som hobby, inte minst gillar han älgjakten.

En annan hobby är att sticka och virka överkast, dukar och gardiner. Det brukar bli uppskattade presenter.

– Något måste man ju sysselsätta sig med. Dator har jag inte och därifrån tror jag det mest kommer dåligheter och något bredband lär det inte dras till Valmsjönäs, skrattar Kurt.

En tv har han däremot numer, men är ingen passionerad tv-tittare. Istället studerar han gärna djurlivet och småfåglarna genom köksfönstret.

– Men det var betydligt mer djur man såg förr i tiden. Kul är ändå att jag har orrar som spelar på gårdsplanen varje år. På 1950-talet kunde det vara 100 fåglar, idag är det betydligt färre. I fjol hade jag bara fyra orrar på gården.

Bor man ensligt som Kurt gör betyder det också att kontakterna med omvärlden blir lite glesare och besvärligare. Posten får han till exempel hämta i Getberg och när det snöar mycket kan han bli lite isolerad.

– Vintern 1966-1967 hade vi 2,5 meter snö och ingen kontakt utåt på flera dagar. När vi skottade taket till ladugården fick vi kasta snön uppåt istället för utför.

Nu är ladugården sedan länge riven och de sista kossorna och hästen försvann på 60-talet. Men han håller fortfarande ängarna kring stugan öppna.

– Jag vill ju inte att det ska växa igen kring mig.

Kurt Berglund säger att han inte saknar något av storstadsliv och mer folk omkring sig. Folk träffade han också under perioden som yrkesaktiv.

– Jag jobbade 20-25 år på Äskjasågen till den gick i konkurs, sedan blev det en del Alu-arbeten och liknande.

Han trivs med lugnet och stillheten på en gård som har anor åtminstone från 1800-talet. En gång i tiden fanns det till och med två familjer i Vamsjönäs, men det var långt före vad Kurt själv kan minnas.

Mer läsning

Annons