Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skogstyrelsen tänker genus

/
  • Elisabeth Wiklund är en av 39 procent kvinnliga skogsägare i Västernorrland.
  • Skogsägaren Elisabeth Wiklund tillsammans med sina hundar Basse och Dino. – Det behövs fler kunniga kvinnliga skogsägare i skogsnäringen, säger hon.

Nära hälften av skogsägarna är kvinnor. Satsning på jämställd rådgivning.

Annons

Nästan hälften av Sveriges skogsägare är kvinnor. Ändå är det mest män som utbildar sig inom skogsnäringen. Skogsstyrelsen satsar nu på en mer jämställd rådgivning.

– Det blir ett mer aktivt skogsägande om kvinnorna också deltar, säger skogsägaren Elisabeth Wiklund.

Några mil strax utanför Härnösand ligger Boda gård. Till gården hör bland annat cirka 300 hektar skog. Fastigheten övertogs för lite mer än trettio år sedan av Elisabeth Wiklund och hennes man, som i sin tur ärvde den av sina föräldrar. När mannen gick bort för sju år sedan fortsatte Elisabeth att driva gården på egen hand.

– Jag har alltid varit intresserad av skog och mark, men jag stöter hela tiden på saker som jag inte vet. Det är väldigt viktigt med kunskap i den här näringen, men också att skaffa sig ett bra nätverk, säger hon.

Elisabeth tillhör en av de 38 procent skogsägare i Sverige som är kvinnor. I Västernorrland är det 39 procent kvinnliga skogsägare, enligt siffror från Skogsstyrelsen.

Trots detta är de manliga skogsägarna överrepresenterade bland dem som går de utbildningar som Skogsstyrelsen erbjuder varje år. Inom ramen för Landsbygdsdepartementets jämställdhetsstrategi 2011 har de därför utvärderat sina kurser. I ett pressmeddelande skriver de att dem nu tagit fram förslag till regeringen på hur de kan nå en mer jämställd rådgivning.

– Det är viktigt att också kvinnliga skogsägare har en klar målbild med sitt skogsägande och en bred kunskapsbas, säger Lis Boje, rådgivningsspecialist på Skogsstyrelsen.

Hon berättar att de nu ska satsa på att utbilda sina skogskonsulenter i ett jämställdhetsperspektiv.– Det måste finnas ett helhetstänk när det gäller rekrytering, genomförande och utvärdering av kurserna. Det är inte alltid så att skogskonsulenterna har ett genustänk och att de reflekterar över sitt utbildningssätt, fortsätter hon.

Jan Olsson har jobbat som skogskonsulent i 36 år på Skogsstyrelsen i Härnösand. Han välkomnar direktiven om en mer jämställd rådgivning.

– Vi har gjort regionala satsningar på de kvinnliga skogsägarna förut, men det är fortfarande i de flesta fall de manliga skogsägarna som kommer på våra träffar, säger han.

Han förklarar att männen och kvinnorna oftast äger fastigheten tillsammans, men att de delar upp skogsägandet.

– Det kanske är mannen som utbildar sig, medan kvinnan tar hand om något annat. Jag tror att det blir en bättre balans i skogsägandet om kvinnorna också har baskunskaperna. Det är viktigt att inte bara prata om en skogsägare som en man, säger han.

Elisabeth Wiklund har inte gått någon kurs hos Skogsstyrelsen, men hon har haft mycket kontakt med dem när det gäller exempelvis rådgivning.

– Jag har alltid fått bra hjälp från dem när jag har bett om det, men det behövs fler kunniga kvinnliga skogsägare i skogsnäringen. Det blir ett mer aktivt skogsägande och andra diskussioner kanske uppstår om kvinnorna också deltar, säger hon.

Hon skulle kunna tänka sig att gå kurser hos Skogsstyrelsen, och tror också att kunskapen bland skogsägarna är en generationsfråga.

– Jag känner ingen annan enskild kvinnlig skogsägare. Förut ärvde alltid sönerna gården. Min högsta önskan är att mina två döttrar ska ta över min gård, och att de också vill utbilda sig och skaffa sig kunskap inom skogsnäringen. Man måste våga satsa och tro på sig själv, och tro på att man klarar av det, säger Elisabeth.

Mer läsning

Annons