Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den nakna sanningen

/

Annons

I den okända, aldrig utlysta och helt oannonserade tävlingen: "Jobbigaste miljön för småbarnsföräldrar", har jag nu på egen hand korat vinnaren:

Den offentliga bastun.

Sådana finns exempelvis på de flesta städers större badinrättningar, och en sådan besökte jag i helgen med mina två minstingar, fyra och sex år gamla. Vi badade och lekte och härjade och busade och åt vidrig grillkorv med groteskt äckliga pommes frites som nog legat i olja i tre veckor… Och efteråt så ville pojkarna att vi skulle basta. De här gossarna vill ALLTID basta. Jag säger alltid nej. De tjatar. Jag säger blankt nej. De tjatar mer. Jag säger okej då.

Och med den ålderskategorin på sina medbastare är man på helspänn varje sekund, eftersom herrar i den åldern inte riktigt lärt sig de sociala reglerna om vad man kan säga högt och vad man bör tänka tyst.

Så nu sitter vi där bland cirka tio andra gentlemän i den helt tysta bastun. Uppspärrade barnaögon vandrar över kroppar och betraktar förundrat hudfärger, behåringar, fläckar, tatueringar, fettvalkar och könsorgan. Den fuktiga luften vibrerar av frågor och kommentarer, och pappa sitter och tänker: SÄG INGET, SÄNG INGET, SÄNG INGET!

– Pappa…

Jag hugger likt en spottkobra på Rohypnol!

– Neeeeej, men nu har vi kanske bastat färdigt, eller vad säger ni pojkar? Oooh, vad härligt det var!

Och så tumlar vi ut till duscharna utan att någonsin få veta vad gossen tänkte kommentera där inne i den dallrandevärmen.

Men ibland hinner inte ens spottkobran stoppa frågorna:

– Pappa, är det där en tant?

Inom bråkdelen av en sekund radar hjärnan upp mängder med olika alternativa svar: (Nej, det är det verkligen inte! / Vem då? Ser du nån bild ute i omklädningsrummet, eller? / Nej, det är en stor, stark och ståtlig farbror som troligen kan slåss ganska hårt. / Nej, nu tycker jag det blir lite för varmt här. / Du, jag är ärligt talat osäker själv…)

Men istället hör man hur den egna munnen lite lagom lågt börjar väsa överslätande politiskt korrekta floskler om att vi alla ju ser olika ut, och det är ju tur det för huva vad tråkigt det skulle vara om alla var likadana, och ha ha ha vad barn är tokiga, och huvudsaken är ju faktiskt att man är trevlig, och nu blev det väldigt, väldigt, VÄLDIGT varmt här inne måste jag säga…

Därför är den offentliga bastun en rätt jobbig plats om man har babblande småbarn som kommenterar allehanda iakttagelser och utslungar brutala sanningar i parti och minut. Det finns förstås 100 andra bastucitat om man vill, men ni har säkert egna, så det ska jag inte trötta er med. Men en av de allra värsta replikerna för mig personligen var när 4-åringen sa till 6-åringen:

– Kolla, han har bröst.

Och så var det bara vi tre i bastun.

Mer läsning

Annons