Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Besöket som ger guldkant

/
  • Varje onsdag, året om, hälsar volontären Arne Nänzén, till höger, på hemma hos Sven Ringström, 90, på Torsviksområdet i Härnösand. Marie Hägglund, som är anhörigkonsulent i kommunen, var med som stöd vid första mötet, men fick inte en syl i vädret.

Sedan hustrun gick bort 2006 händer det ibland att Sven Ringström, 90, känner sig ensam och övergiven.

Besöken av Arne Nänzén varje onsdag är efterlängtade. Och ger lite guldkant på tillvaron.

Annons

– Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Men mest om fiske och golf, säger Sven.

Att bli gammal handlar också i många fall om att bli ensam. Det är lätt att bli sittandes i sin lägenhet dagarna i ända. Sysslolösheten och ensamheten tär. Då kan det vara skönt att ha någon hos sig att prata med, känna att någon bryr sig om. En annan människa som inte är anhörig eller anställd.

I Härnösand finns ett 20-tal volontärer till hands för att hjälpa och stödja andra praktiskt och mänskligt. Det kan innebära något så enkelt som en pratstund vid köksbordet eller en stund ute i friska luften. Eller bara om att läsa högt ur tidningar och böcker.

– Men mest uppskattad är närvaron. Den mänskliga kontakten, lyssnandet och tryggheten det ger, säger Marie Hägglund, anhörigkonsulent vid Härnösands kommun.

För Arne Nänzén väcktes tankarna på att göra en insats för äldre människor i samband med att han gick i pension 2007. Vid första mötet med Sven Ringström var Marie Hägglund med som stöd.

– Men jag fick inte en syl i vädret och gick snart och satte mig i köket. Kemin mellan de båda stämde direkt.

Sedan dess har Arne hälsat på hos Sven varje onsdag i stort sett året om. Ibland har han med sig mackor med röding som han fiskat upp själv. Just fisket är ett intresse som de båda har gemensamt.

– Men det blir mycket sport också, berättar Sven. Jag missar sällan ett skidlopp på tv.

Innan Arne går hem ser han alltid till att bjuda på något ätbart, för det mesta blir det en glass ur frysen.

För gamla härnösandsbor är Sven Ringström ett välkänt namn. Han drev under många år en sportaffär i stan och än i dag har han koll på branschen. Sortimentet har förändrats, konstaterar han.

– Jag sålde allt från sportartiklar till vapen och gräsklippare. I dag domineras utbudet av kläder.

Besöken av Arne Nänzén är uppskattade och en andningspaus i vardagen. Den första tiden efter hustruns bortgång var jobbig. Han lämnade en stor fastighet med trädgård för att flytta in i en liten lägenhet på Torsvik. Känslan av vara ensam och övergiven infann sig ibland. Det viktiga i volontärernas arbete handlar om samtal och att vara hos dem som är ensamma eller har det svårt – om samtal, närhet och närvaro.

Volontärerna ger sin tid och kraft - men de får ingenting betalt annat än uppskattning.

– Sven har blivit som en nära vän och jag har aldrig upplevt besöken på onsdagarna som en belastning. Snarare tvärtom, det är något jag ser fram emot, säger Arne Nänzén.

När projektet med volontärer startade trodde Marie Hägglund att den mesta ensamheten skulle finnas på landsbygden.

– Men det visade sig vara en villfarelse, säger hon. Många sitter ensamma och vill inte besvära någon. Det är mest personer som bor i tätorten som lider av ensamhet.

Mer läsning

Annons