Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Adopterad söker sina rötter

/
  • Pappa Bosse med sin älskade son. Daniel var ett efterlängtat barn när han kom till familjen Gustavsson 1976
  • Daniel har flera album med bilder från sitt första levnadsår i Sverige.
  • Daniel Gustavsson var bara två månader gammal när han kom till Sverige en ljummen försommardag för 38 år sedan. Nu vill han resa tillbaka och söka sina rötter.

Hockeyledaren Daniel Gustavsson: "Det var ett riktigt beslut hon tog".

Annons

Hockeyledaren Daniel Gustavsson i Härnösand adopterades till Sverige från Chile när han var två månader.

Han har aldrig känt sig vilsen på grund av sitt ursprung. Men behovet att söka efter sina rötter har ändå vuxit sig allt starkare.

– Jag vill bara en gång få träffa min biologiska mor och tala om för henne att det var ett riktigt beslut hon tog.

En ljummen försommardag för 38 år sedan, när björkarna just slagit ut, kom Daniel Gustavsson från Chile till Sverige.

Han var bara ett litet knyte, två månader gammal och ett efterlängtat barn. På flygplatsen i Stockholm väntade hans adoptivföräldrar Margot och Bosse tålmodigt på sitt första barn.

Resan hade varit lång och börjat på det barnhem i Chiles huvudstad Santiago dit Daniels biologiska mamma lämnat bort honom.

Hon var blott 19 år gammal och levde under knappa ekonomiska omständigheter när sonen föddes. Bostaden var ett litet plåtskjul i stadens utkanter.

Tillsammans med en representant för Svenska Adoptionscentrum gick resan via Köpenhamn till Arlanda. Färden gick sedan vidare till Sundsbruk utanför Sundsvall där Daniel växte upp sitt första levnadsår. Sen flyttade familjen till Härnösand och ett radhus på Furuvägen som Daniel nu tagit över efter sina föräldrar.

– Jag har haft en lugn och trygg barndom, inte lidit av några identitetsproblem på grund av att jag är adopterad, säger han.

Daniel har aldrig känt sig annorlunda eller utanför. Varken bland kompisar i skolan eller på fritiden har han mötts av frågor om sitt ursprung eller varför han är lite mörkare i hyn. De få gånger han stött på fördomar så har det varit inom idrotten.

När han spelade fotboll blev han kallade "svartskalle" av en spelare i motståndarlaget. Då lämnade han planen och gick och satte sig i omklädningsrummet.

– Det var en chock. Jag hade aldrig stött på den typen av okvädningsord tidigare. Det startade en massa funderingar och väckte en känsla av utanförskap.

Tankar på att söka upp sina rötter har funnits i Daniels huvud allt sedan dess. När mamma Margot fyllde 50 år bestämde sig familjen för att göra en återvändarresa till Chile. Daniel har även en syster som är adopterad från Chile. Men planerna rann ut i sanden när familjen blev varnad för att Daniel kunde bli intagen till militärtjänstgöring.

På senare år har längtan och nyfikenheten vuxit sig allt starkare.

– Mina föräldrar har alltid varit öppna om allt som rör min adoption. De har berättat om dokumenten med hela berättelsen kring omständigheterna som ledde till att jag adopterades bort. Jag vet inte varför, men jag har länge värjt mig inför tanken att få veta allt.

I grunden tror han att det handlar om en rädsla för missuppfattningar.

– Margot och Bosse är mina föräldrar och jag älskar dem båda. Jag vill inte att de ska tvivla på att jag står dem närmast.

När Daniel äntligen bestämde sig för att läsa adoptionshandlingarna överväldigades han av känslor.

– Det var starkt, tårarna bara rann. För mig blev det också en bekräftelse på att adoptionen var det enda alternativet.

Daniel fick förutom att hans mamma var 19 år när Daniel föddes och att fadern är okänd även vetskap om att han har tre äldre systrar i Chile.

– Många har frågat mig hur jag tror att min mamma skulle se ut. Om jag tror att vi är lika. Men det intresserar mig inte. Mina enda föräldrar är Margot och Bosse i Härnösand. Och jag tror att man även kan efterlikna föräldrar, även om de inte är ens biologiska. Det är många som tycker att det finns likheter mellan min adoptivpappa och mig själv.

Att Daniel ändå när en dröm om att kunna resa till Chile och söka efter sin mor och sina systrar beror kanske främst på nyfikenhet.

– Jag har blivit lite triggad av tv-programmet "Spårlöst". Det är så gripande att se när adoptivbarn återförenas med sina släktingar. I synnerhet sina föräldrar.

Daniel hoppas få reda på mer om sin bakgrund. Innan han reser till Chile vill han veta var den biologiska mamman och systrarna är bosatta.

– Det enda jag lyckats få fram är att hon haft det kämpigt och levt fattigt. Jag föreställer mig att det någonstans i Chile finns en mor som undrar vart den lille pojken tog vägen. Och jag vill bara träffa henne, krama om henne och säga att det "var bäst det som skedde".

Pratar du spanska?

– Nej, bara några småord. Men kanske är det dags att boka in sig på en kurs.

Personligt Daniel Gustavsson

Ålder: 38 år.

Bor: Radhus på Hälletorp.

Jobbar: Grupphandledare på dagcenter i Härnösand.

Familj: Mor, far och en syster.

Kör: Renault Clio och en mc, Suzuki GSX 750 R.

Intressen: Idrott i alla dess former.

Förebild: Hockeyspelaren Lasse Lindgren hockeyfostrad i Luleå och sedan värvad till Modo.

Mer läsning

Annons