Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Andreas Öhmans svåra uppföljare

Hans första film, "I rymden finns inga känslor", blev utvald till Sveriges Oscarsbidrag 2010.

Nu är Andreas Öhman tillbaka med "Bitchkram" - den svåra och personliga uppföljaren.

– Eftersom "Bitchkram" handlar mycket om mig och min uppväxt var den en mycket svårare film att göra, berättar Andreas Öhman för Allehanda Nöje.

Annons

Allehanda Nöje träffar en skäggig Andreas Öhman på biografen i Sundsvall. 27-åringen är både ivrig, smått nervös och spänd av förväntan inför fredagskvällens premiär för nya filmen "Bitchkram".

– Redan under 2010 började vi jobba med denna film och själva inspelningen inleddes i bland annat i Sundsvall, Alnö och Härnösand under förra sommaren. Sedan har det varit en lång klippningsprocess. Så det ska bli riktigt skönt att få släppa ifrån sig filmen nu, säger Andrea Öhman.

I "Bitchkram" är syskonskap centralt i berättelsen, samt att vara ung i en småstad, flytta hemifrån och jakten på den egna identiteten. Det mesta kan spåras till Öhmans egna liv.

– Idén till manuset har jag gått och burit på i flera år. Filmen grundar sig framför allt i att min storasyster omkom i en bilolycka när jag var nio år. Den händelsen har självklart påverkat mig mycket, framför allt mina tankar kring syskonrelationer, säger Öhman och fortsätter.

Filmen handlar om uttråkade Kristin (Linda Molin), som direkt efter studenten ska byta småstaden mot New York och ska därifrån skriva krönikor för lokaltidningen. Men när hon missar planet vägrar hon att skamset åka hem och stannar därför i stället i ett hus tillhörande kortlivade kärleken Gustav (Adam Lundgren). Väl där träffar Kristin hans mystiska yngre syster, Andrea (Fanny Ketter), och de två tjejerna upptäcker och utvecklar en stark vänskap.

– Jag ville göra en annorlunda film, en film med både djup och betydelse. Dessutom kändes det extra viktigt att publiken skulle kunna ta in det två huvudkaraktärerna, eftersom det förmodligen finns hälften av Andrea i mig och hälften av Kristin i mig, berättar Öhman.

Handlingens upplägg, två tjejer i småstad, samt faktumet att det är en ungdomsfilm, gör att många recensenter och filmkonnässörer lär dra paralleller till Lukas Moodyssons storfilm "Fucking Åmål" från 1998.

– Jag blir bara smickrad över att de två filmerna jämförs, men samtidigt känns det lite orättvist att jämföra "Bitchkram" med stilbildande "Fucking Åmål, som är en av Sveriges bästa filmer genom tiderna. Kan "Bitchkram" påverka publiken lika mycket som "Fucking Åmål" gjorde då, och inte minst på mig själv, blir jag otroligt nöjd, säger Öhman, samtidigt som han poängterar att de båda filmerna är mycket olika.

– De är egentligen bara lika på ytan. "Bitchkram" handlar ju i synnerhet om kärleken till en kompis, och innehåller inte någon lesbisk relation.

Om hans förra film, "I rymden finns inga känslor", var Sollefteå och Kramfors film, så är "Bitchkram" framför allt Sundsvall och Alnös film.

– Det finns otroligt många fina miljöer i Västernorrland som exponeras på tok för lite. Men bortsett från de fina miljöerna är det också bra att filminspelningen kommer ifrån storstaden. I Norrland kan alla i filmteamet fokusera på filminspelningen, säger Öhman.

"Bitchkram" är den andra delen i en filmtrilogi om temat syskonskap, "I rymden finns inga känslor" var den första. Den tredje ska också göras - någon gång i framtiden.

– Först väntar en massa promotion-arbete med "Bitchkram", sedan får vi se vad som händer. Men idén till manuset för den tredje filmen finns också klart. Den som vill ha en försmak på den filmen bör kolla in musikvideon till låten "Magic", som jag gjorde för gruppen Sound Of Arrows, säger Andreas Öhman.