Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ANC:s huvudvärk finns kvar

Den genomkorrupte presidenten Jacob Zuma är på väg ut. ANC har valt Cyril Ramaphosa till ny ordförande och troligen blir han Sydafrikas näste president. Men den forna befrielserörelsens och landets stora problem består.

Ramaphosa var mannen som ledde de hemliga förhandlingarna när apartheidregimen gjorde upp med Nelson Mandelas befrielsefront 1994 och bäddade för ANC:s långa maktinnehav. Han betraktades som Mandelas kronprins, men när Mandela i stället valde Thabo Mbeki som andreman hoppade Ramaphosa av.

Gruvfackets färgstarke ledare valde i stället en framgångsrik karriär i näringslivet. Han är i dag en av Sydafrikas rikaste män, men lockades tillbaka till politiken för fem år sedan och är nu ANC:s ordförande och landets vicepresident. Om allt går enligt planerna väljs han till president 2019.

Men allt går inte enligt planerna i Sydafrika. ANC är djupt splittrat och skakat. Under Jacob Zumas ledning har korruptionen och maktmissbruket brett ut sig. 250 statliga miljoner kronor har gått till att rusta hans privata hem i Nkandla och hans vänner har belönats med fina uppdrag, allt medan klyftorna och fattigdomen i de breda lagren växt.

Nu utmanades Ramaphosa av Zumas exfru Nkosazana Dlamini-Zuma och det blev en hätsk och tät kamp om partiledarposten. Segern skrevs till 2 444 röster mot 2 261 och av sex ledamöter i den högsta ledningen tillhör tre fortfarande Zumafalangen. Det blir svårt att göra upp med Zumas korruption under sådana förutsättningar.

ANC hotas också politiskt från två håll. Förre ungdomsförbundsordföranden Julius Malema bröt sig ut och startade militanta vänsterradikala Economic Freedom Fighters för fem år sedan. Med sin populistiska retorik och röda basker lockar Malema en hel del unga i generationen ”born free”, de som är födda efter 1994 och som inte har några minnen av apartheidtiden och som inte får några jobb.

På högerkanten har liberalkonservativa Demokratiska Alliansen haft stora framgångar. ANC har inte längre makten i någon av landets storstäder efter lokalvalen i fjol och en framgång i nästa parlaments- och presidentval är inte alls given.

ANC har lovat social ekonomisk transformation, men har inte levt upp till sina löften. Trots ett omfattande bostadsprogram och ökat socialt stöd till de fattiga står fortfarande över sex miljoner sydafrikaner utanför arbetsmarknaden. Arbetslösheten låg i våras på 27,7 procent och tillväxten är låg. Var femte vuxen är HIV-positiv. Klyftorna är de största i OECD och rasism och hatbrott tillhör vardagen. I dag är det immigranter från ännu fattigare länder som förföljs.

Cyril Ramaphosa har en enorm uppförsbacke framför sig. Han ska få ordning på ekonomin, få fler i arbete och göra upp med korruptionen. Näringslivet hoppas på honom, ANC och de starka fackföreningarna är splittrade. Frågan är om folket ser honom som en frälsare.