Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag presenterar – dokumentären om radhusfarsan

Annons

Jag tänkte börja jobba på en naturdokumentär som jag tänkt skulle gå på kanaler som Animal planet eller dylikt. Föreställ dig hur jag med viskande, iakttagande röst, inleder så här:

Solen har knappt gått upp, när det rasslar till. Där är han. Ett riktigt praktexemplar. Du känner igen honom på det decimeterlånga skägget, precis utsläppt ur sina lindor efter nattens inpackning i arganolja – han är radhusfarsan.

Snart kan en ny dag starta. Hanexemplaret rafsar i en pallkrage. En av radhusfarsans spetskompetenser är den illa förmågan att planera: På de fyra kvadratmetrarna såjord har han tänkt sig att en dag självförsörja honexemplaret och deras barn.

En granne demonstrerar en ny köttkvarn av dyrare modell. Hanen känner sig störd, anar konkurrens och avbryter sitt uppdrag.

Det är nu vår hane måste visa att han har kommando. Likt en påfågel breder ut sina fjädrar för att skrämma sin fiende visar han med yviga rörelser upp en grill med eltändning, timer och termometer – och avvärjer hotet.

Han har alltid ett otal projekt igång. Det är så han visar honan han redan gängar med, att han är avelsduglig. Helst så många projekt att de inte går att hantera; han ska få ut så mycket som möjligt av kolonilotten till tomt och han renoverar förstås även kök och badrum, gräver ut vinkällare, har mikrobryggeri i garderoben och springer Lidingöloppet.

Nu börjar även honexemplaren söka sig ut ur sina boningar. De kännetecknas av att de målar allting vitt och lägger ut små vita stenar med texten "carpe diem".

Det är snart dags för intag av föda i grannskapet. Flera av hanarna vågar sig fram ur sina bon, trots att vår hane bröstat upp sig hela förmiddagen genom att påta i alla sina projekt. Samtidigt.

Vädret samspelar och nu börjar en fäktning om vem som kan sprida aromerna av den mest unika glazen till de hamburgare som unisont kommer att grillas i kvarteret.

En hane har förberett jamaicansk jerk-kryddning, men den dränks snabbt i en doft av etiopisk berbere-marinad, innan en tredje hane vindlägger doften av en okänd malaysisk inläggning.

Men vår hane är steget före. Sedan tre månader har han livnärt ångermanländska getter i förrådsutrymmet.

Lokalproducerat! Ingen såg det komma! Konkurrenterna kryper skamset tillbaka in i sina bon utan att på värdigt sätt lyckats föda sina familjer.

Vår hane trummar sig för bröstet, klättrar upp i en gungställning, blottar sin bringa och ylar karakteristiskt. Han joggar milen i tajtast kläder, har dyrast maskiner, är den enda som kan stycka en get, brygga öl och odlar samtidigt det trovärdigaste skägget.

Han beger sig inåt för att krypa till kojs. I dag har han gjort väldigt mycket, utan att egentligen ha fått någonting gjort. Precis som i går, precis som i morgon.

Det här var en bra dag, tänker radhusfarsan.

Lukas Sahlin

Radhusfarsa med kraften att grilla.

lukas.sahlin@mittmedia.se

Tidigare krönikor:…

Dieternas diet – så får du drömkroppen

Mer läsning

Annons