Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Tirsta har djuren en fristad: "Det bästa med djuren är att man aldrig är ensam"

/

Hon har räddat åsnor, hästar och inte mindre än 115 industrihöns, och på gården i Tirsta, Fränsta samsas djur av alla de raser.
– Man mår bra av att ha djur omkring sig, och det ger en stor tillfredsställelse att ta hand om dem och veta att man är till hjälp. Det ger mig sinnesfrid, säger Emma Höglund, som driver Stall Tirsta.

Annons

Solen skiner över gården, som är vackert belägen med utsikt över Ljungan.

Ute på gårdsplanen ligger minigrisen Cuba och gottar sig i solen, medan fåren Tösen och Monika hemtamt strosar omkring.

Tösen, som nu hunnit få några år på nacken, var bara tolv timmar gammal när hon kom till Emma.

– Hon hade blivit moderlös, och jag födde upp henne med flaska. Med Monika var det samma sak även om hon hade hunnit bli ett dygn gammal innan jag fick henne, berättar Emma.…

Just nu är hon i färd med att föda upp två moderlösa kalvar med flaska.

– Ko- och fårbönderna här omkring vet att jag finns, och hör av sig när de behöver hjälp att föda upp kalvar och lamm som förlorat sina mammor, säger Emma.

Döttrarna Astrid, 8 år och Elsa, 6 år, springer glatt omkring bland djuren.

– Det bästa med djuren är att man aldrig är ensam, säger Astrid.

På gården finns i dagsläget fyra shetlandsponnyer, sex stora hästar varav två inackorderingar, fyra åsnor, fyra getter, två får, två hundar, höns, vaktlar, kalkoner, kaniner och ett marsvin. Flera av djuren är omplaceringar.

För tre år sedan blev Emma omskriven sedan hon räddat 115 höns som skulle gasas ihjäl. Trots att hönorna bara var 16 månader gamla hade de tjänat ut sin roll som värphöns.

– De hade tillbringat hela sina liv i burar och var i ett bedrövligt skick. De var magra och saknade fjädrar, berättar Emma.

Läs också: Emma räddade 115 industrihöns

En familj i Ljungaverk blev så berörd av Emmas räddningsaktion att de adopterade en höna.

– Adoptivhönan, som heter Agda Englund, bor visserligen kvar hos mig, men de betalar en slant varje år. I gengäld brukar jag åka bort till familjen med lite ägg då och då, säger Emma.

Hon arbetar 75 procent som kokerska på Ånge kommun, och pengarna hon tjänar plöjs in i verksamheten på gården.

– Sen anordnar jag häst- och åsneridning och tar emot gårdsbesök, men det går långt ifrån med vinst.

Det har gått drygt tolv år sedan Emma köpte sin första åsna. Hon förälskade sig direkt.

– Åsnor är helt underbara. De är till exempel mycket lugnare än hästar att rida på, säger Emma.

Läs också: Se åsnans glädjesprång

Däremot blir åsnor mer traumatiserade om de far illa.

– För något år sedan köpte jag en galen liten mula som förmodligen hade blivit illa behandlad. Den var otroligt skygg och rädd, och accepterade i princip bara riktigt små barn, berättar Emma.

Emma skänkte bort mulan till en kvinna i Dalarna som nyligen förlorat sin mula.

– Hon har lyckats bra med rehabiliteringen, och det känns skönt.

Att det finns vaktlar på gården är Astrids förtjänst.

– Vi var på fjäderfämarknad och hon blev jätteförtjust i dem, så vi köpte några på prov, berättar Emma.

Astrid tar försiktigt upp och visar en av de små fåglarna.

– Visst är den gullig, säger hon.

På gården går också de före detta travhästarna Kalle och Ture.

– De hade gjort sitt som travhästar och skulle egentligen ha slaktats – nu går de här som ridhästar i stället. De fungerar jättebra, säger Emma.

Läs också: Per Linderoth tog hem favoritstoet Ariel Boko – utan att tjäna ett öre på det

Varje år brukar Emma kläcka fram kycklingar som hon visar upp för barnen på skolan och förskolan.

– I våras hade jag inte tillräckligt med ägg. Jag köpte några kartonger ekologiska ägg på Ica och det blev kycklingar av dem också. Monica är en av dem, säger Emma och visar upp kycklingen som nu hunnit bli ganska stor.

Springer spanieln Siri följer Emma som en skugga.

– Hon är nog det djur på gården som står mig allra närmast. Jag fick henne som omplacering när hon var två år gammal, och det var kärlek vid första ögonkastet. Hon är med mig överallt. Det är inga problem att ha henne bland de andra djuren. Hon är så himla snäll och slickar gärna på kaninungarna och kycklingarna.

Kärleken till djuren har Emma med sig sen födseln.

– Gården är mitt föräldrahem. Det har alltid funnits djur här, och så länge jag får bestämma kommer det att förbli så, säger hon.

Mer läsning

Annons