Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack tomten för att du finns

/
  • Jimmie Näslund är chefredaktör för Tidningen Ångermanland, Örnsköldsviks Allehanda och Allehanda.se.

Jag medger.
Jag har de senaste veckorna ägnat mig åt det allra simplaste av tricks.
Det må vara kopplat till en inte oansenlig dos bekvämlighet, en hantering som i vissa munnar säkert skulle klassas som rent oetisk, men likväl.

Annons

Man kan kalla det hot, bluff eller utpressning. Jag har gjort det – och jag har använt självaste jultomten som slagträ. Kanske är det därför bra för samvetet att julen snart är över.

"Låt ljuset vara ifred på bordet! Inte röra! Vad tror du tomten säger om han ser att du inte lyssnar på mamma och pappa?" Ordet hinner knappt uttalas förrän tvåochetthalvt-åringen rycker undan handen, tittar lent över axeln och plötsligt förvandlas till en avsevärt mycket medgörligare varelse utan minsta tanke på att riva ned några ljus.

För snart ett år sedan upplevde han sin första riktiga jul med rödklädd och skäggig gubbe. Det var då de äldre syskonen lotsade honom fram till fönstret för att se en röd skepnad med ljuslykta och säck släpa sig runt huset, genom djupsnön mot ytterdörren. Och det är ju lite där jag har fastnat nu. Jag har helt enkelt insett att det är väldigt – alltför? – enkelt att påstå att tomten just passerade fönstret bara för att kolla om här fanns några snälla barn. För att motverka icke snälla sådana, så att säga.

Pedagogerna river säkert sitt hår, fast övertygade om att man i samförstånd ska resonera sig fram till rätt eller fel. Eller att man handfast ska informera vederbörande om risken med aktuellt agerande, och att det därför är strängt förbjudet att vidröra ljuset. Eller att – i förebyggande syfte – släcka ljuset och plocka bort såväl duk som ljus om nu tvåochetthalvt-åringen ändå skulle försöka dra sig upp. Eller något sådant.

Men hur man än vänder och vrider på det, när knatten står där och rycker i det smala skåpet med prydnadsljusstaken och ett brinnande ljus ovanpå är goda råd dyra; då måste det väl ändå vara okej att lyfta fram ett "du kommer inte att få en enda julklapp om tomten tittar in genom fönstret och ser vad du gör nu?" Väl? Att det sedan råkar gå ut över julens glädjespridare och profil nummer ett, jag antar att jag får försöka stå ut med den tanken.

Så tack, tomten. Tack för att du finns. Och jag beklagar att det behövde bli så här.

Julen är barnens högtid, men också en tid för kontemplation, avkoppling, och tv-tittande. Och också för läsning. Tanken är att vardagliga sysslor ska få vila, till förmån för att lösa ett korsord i skenet av ett ljus eller att bara låta ögonen vila på något annat. Det har vi tagit fasta på, och därför kraftsamlar vi nu för att leverera bra läsning på julafton i synnerhet, och omkringliggande dagar i allmänhet, både i print och på webb.
Men än har vi ju en vecka kvar! Kanske tur det, med tanke på att antalet inköpta klappar för min del uppgår till 0. Noll. Följaktligen har jag en del kvar att göra. Vem sa något om julefrid…?

Trevlig helg!

+

Önskelistor gör tillvaron i trängseln lite lättare att uthärda så här års.

-

Trängseln gör önskelistorna lite besvärligare att följa så här års.

Mer läsning

Annons