Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När vi alla blev försäljare

Annons

Telefonförsäljare, oönskade sådana. De som ringer i tid och otid, med en sällsynt förmåga att hitta de där tillfällena då det passar som allra sämst. När ett trött barn skriker vilandes på din ena arm och det andra drar dig i byxbenet i desperat behov av uppmärksamhet och det ringer i hushållets sista kvarvarande fasta telefon. "Är det Jimmie Näslund jag pratar med?" Tungan slår knut på sig precis när jag ska vitljuga fram ett "Njaää" och ärligheten brottar ned mitt tvivelaktiga alter ego och jag undslipper ett "jo det stämmer". Om än med tydlig passivitet i rösten.

"Jag ringer från [företagsnamn] och ni har ju…"

"… du, jag står väldigt trångt till nu. Kan du ringa i morgon?"

Det gör de sällan. Men oavsett, jag vet inte hur många samtal jag har lyssnat på där ämnet har varit just sådana oväntade, oönskade sälj- och reklamsamtal. Det hör liksom till att vi ska svära över den reklam vi inte har bett om.

Ändå gör många precis likadant själva. På Facebook, detta samhällets fritidsgård. Vi översköljer varandra med okritisk marknadsföring och fyller flödet hos varandra med "gillade" kampanjer från resebyråer, mobiloperatörer, klädbutiker, skönhetskedjor och leksaksaffärer, allt för att få en gratisgrej eller rejäl rabatt från samma företag. Vi pratar kommersiell översvämning – som görs å andras vägnar och utan ersättning. Jag förstår det inte. De stackare som måste sitta och ringa runt till stressade småbarnsföräldrar på kvällarna för att sälja strumpor eller tvättmedel har i alla fall lön för mödan.

Jag kan tycka att det är en smula aningslöst. I desperat jakt på en gratis solresa eller en ny mobiltelefon – som åtskilliga tusen slåss om – sprider vi glatt reklambudskap från företag vi ibland aldrig har hört talas om. När blev vi alla försäljare och kommersiella språkrör? Faktum är att du skulle svära ljudlöst om samma företag hörde av sig per telefon en tisdagskväll, när du står med ena barnet vilandes på ena armen medan det andra rycker dig i byxbenet i desperat behov av uppmärksamhet.

De stora vinnarna är förstås avsändarna. Företagen. Annonsörerna. De som genom att skänka bort en produkt för några tusenlappar får tusen och åter tusen delningar, gilla-markeringar och glada tillrop spridda från vän till vän. Marknadsföring vars totala värde är svårt att uppskatta (annat än att det är stort).

Faktum är att det också finns en juridisk aspekt med Facebook och annonser, vilket konsumentombudsmännen i Sverige, Norge och Danmark har uppmärksammat. Computer Sweden berättade i veckan om att marknadsföring som skjuts in direkt i flödet möjligen kan klassas som oönskad reklam, varpå konsumentombudsmännen nu kan komma att dra Facebook inför domstol om de inte backar. Även den marknadsföring via ovan nämnda sponsrade och "gillade" inlägg kan vara olagliga då användaren inte har sagt ja till att ta emot annonser av dylikt slag.

Jag önskar tyst (eller ja, nu högt) att konsumentombudsmännens påtryckning får genomslag.

+

I går fredag fyllde minstingen ett. Vår Hugo, ett energiknippe.

-

Redan första advent och inte en enda julklapp är köpt. Känner redan nu att paniken smyger sig på.

Mer läsning

Annons