Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har ungarna ADHD eller är det tiden det är fel på?

/

Annons

Unga människor har det jobbigt i dag och ibland undrar jag om det inte är tiden vi lever i som borde diagnosticeras. Vi kanske skulle placera en del av bokstavskombinationerna där de hör hemma. Nämligen hos oss alla.

Låt oss ta ADHD som exempel. Förkortningen står för Attention deficit hyperactivity disorder, alltså uppmärksamhetsstörning, tillsammans med hyperaktivitet. Nu tycker säkert någon att jag raljerar över en viktig diagnos som gör att människor förstår sig själva och som ger dem verktyg för att må bättre. Men jag raljerar inte. Jag menar allvar. Inte desto mindre tycker jag förstås att varje individ ska få den hjälp de behöver, när de behöver den, och jag vill understryka att det här inte är ett försök att förringa den medicinska kunskapen.

Men tillbaka till vår tidsålders funktionsnedsättning nu. Den som gör att vi begränsas, i stället för spränger gränser. Som gör att vi faller, i stället för flyger fritt.

Vi kan börja med uppmärksamhetsstörningen. Den har inte så mycket att göra med en oförmåga att vara uppmärksam, däremot vill vi att andra ska uppmärksamma just oss. De närmast rörande bekräftelsebehoven tar sig uttryck både på sociala medier och i levande livet. Fortsätter utvecklingen måste vi snart montera blåljus och sirener på oss själva, nu när ingen längre höjer på ögonbrynen över helkroppstatueringar, piercingstavar, plutmunnar eller implantat. Måste också nämna det senaste, ögonfransarna. Visst är väl känslan lite märklig när man plötsligt har en människa framför sig som har så långa ögonfransar att man känner vinddraget vid varje blinkning? Men det är kanske det som är meningen? De ska fungera som solfjädrar. Vår tids uppmärksamhetsstörning kan inte ses på röntgen, men jag inbillar mig att den kan få både små och stora att känna sig bräckliga och otillräckliga.

Sedan har vi hyperaktiviteten och alla oskrivna regler för vad vi måste klara av för att vi ska kunna pressa oss igenom det smala nålsögat av egna eller andras förväntningar. Hemmet ska vara vackert, rent och gå i rätt färgskala. Vi ska träna yoga, springa långlopp, ha intressanta jobb, söta barn, ett idylliskt familjeliv, gå på fester och festivaler och sitta med vänner och dricka rosé i kvällssol. Och allt detta lyckoskimmer som ska presteras måste så klart fotograferas och publiceras.

Ja, jag vill hävda att tiden vi lever i har ADHD och när nu diagnosen är ställd måste rätt behandling sättas in. Forskningen kan visa vägen: Lugnare miljöer, tydlighet, rutiner och rimliga krav minskar symptomen. Ömhet, värme och en klapp på axeln är också bra. Liksom enkelhet och konkretisering. Ta bara det här med enkelhet, vilket stort litet ord, i alla enkelhet. Diskussioner om samband och sammanhang kan också hjälpa oss att förvalta energin.

För vi kan ju inte pudra hela världen med Concerta och Ritalin.

Fotnot: Concerta och Ritalin är ADHD-medicin.

Läs fler krönikor av Katarina:

Vi måste hitta lösningar när unga själar krampar

Mansnormen skaver när hjältarna koras

Framtidstro och ett sargat hopp i syrenernas tid

Mer läsning

Annons