Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Allianspartiernas förslag om "enkla jobb": Ohederligt, ojämlikt och oacceptabelt

De borgerliga allianspartierna gör nu gemensam sak mot de sämst avlönade i landet. Livligt påhejade av storföretagen och Svenskt Näringsliv vill man nu att nyanlända och ungdomar ska särbehandlas med ”enkla jobb” som redan nu är lågt avlönade. Startjobb, introduktionsanställning, särskild provanställning m fl. Kärt barn har fått många namn. Parterna uppmanas att teckna speciella låglöneavtal beroende på varifrån man kommer eller hur gammal man är.

Om inte parterna kommer överens är man dessutom beredd att lagstifta om låglönejobben enligt gammal sovjetisk modell. Staten ska sänka lönerna, men bara för vissa. Den svenska modellen ska skrotas. Annie Lööf och Jan Björklund vill alltså bestämma lönerna, men bara för nyanlända och ungdomar. Redan underbetalda jobb ska värderas ännu lägre. Och detta på en arbetsmarknad som skriker efter kvalificerad arbetskraft.

Tänkbara så kallade enkla jobb är inom restaurang, städ, detaljhandel, vård och omsorg, det vill säga jobb som redan idag är lågt avlönade och med tuffa arbetsvillkor. Att vårda en åldring eller ett barn ska värderas lägre på arbetsmarknaden om man är ung eller kommer från ett annat land. Vilka ska då lockas att arbeta i dessa livsviktiga branscher? Det är inte lägre löner vår gemensamma välfärd behöver utan fler kvalificerade arbetskamrater. De nya låglönejobben drabbar dessutom främst kvinnor och innebär också lägre pension och sjukersättning. Och det drabbar även barnen – i nästa generation.

Den borgerliga och nyliberala tanken är att sänkta löner för vissa grupper ska lösa enskilda och specifika problem för hundratusentals individer. Den borgerliga lönesänkarmodellen går stick i stäv mot den svenska modell som under många decennier lett till en historisk framgång för en solidarisk lönebildning och välfärd i Sverige. Den svenska modellen har under årtionden fått internationell uppmärksamhet och varit typiskt svensk.

Det som är mest utmanande är att kraven på lägre löner kommer från de som har de högsta lönerna och är mest priviligierade. De som ropar högst på lägre löner är de som bestämmer lönerna i storföretag och deras organisationer och som har sexsiffriga belopp varje månad på sina lönebesked. Och som nu får stöd av borgerliga partiledare, också högt avlönade. Ropen på lägre löner kommer sällan från hårt arbetande småföretagare som ju oftast lever under helt andra villkor är storföretagen. Det är avslöjande.

Flyktingsituationen har på ett fantastiskt sätt mobiliserat enskilda människor över partigränserna till enorma ideella humanitära insatser. Stolt kan vi säga att det också är typiskt svenskt. Stora insatser görs också av anställda inom kommuner, landsting och statliga myndigheter för att klara påfrestningarna. Många visar ett stort samhälleligt ansvar. Men vi ser inte motsvarande samhällsansvar från de mest välbeställda, de som befinner sig innanför utanförskapet. De som aldrig behövt fundera över om månadslönen ska räcka till det mest grundläggande behoven. Allianspartierna har gjort lönesänkningarna till en fråga enbart för vissa grupper, nyanlända och ungdomar och ger sken av att man vill minska utanförskapet. Det är ohederligt, ojämlikt och oacceptabelt.

Nu räcker det! Nu är det dags att syna innanförskapet, de redan priviligierade, för att minska utanförskapet.

Styrelsen för Härnösands Arbetarekommun

Björn Nordling, Ordförande

Anders Bergman, kampanjledare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel