Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

2018 blir Sverigedemokraterna ännu större om inte…

Efter valet 2010 var partierna överens. På inga villkor skulle man göra sig beroende av SD:s stöd. Inte tala med dem, inte ens ta i dem med tång. SD blev vågmästare. Ibland fick Alliansen SD:s stöd, andra gånger de rödgröna. Inte sällan blev den gruppering som fått SD:s röster, anklagad av den andra för att man gjort sig beroende av SD. Så gjorde Alliansen och så gjorde de rödgröna, beskylldes av den andre, så både Alliansen och de rödgröna var lika goda kålsupare. Jag tyckte det var löjligt, rena rama sandlådan. Spelreglerna är ju sådana. Flest röster vinner. Det vet alla.

Jag har genom åren lärt mig att vid olika uppfattning är det bäst att samtala. I bästa fall lyckas jag övertyga motparten. Om inte annat får jag nya motargument.

Det sägs att en av Stefan Löfvens bästa egenskaper är att han kan lyssna! Låter förnuftigt och klokt, men också artigt. Gång på gång under valrörelsen sa han sig vilja ”sträcka ut en hand” och möta andra partiers synpunkter. Utmärkt!

Men i sitt segertal på valnatten tycker jag att han gjorde ett misstag. Återigen sa han sig vilja möta andra för att söka samförståndslösningar men betonade samtidigt med emfas, inga möten med SD. Han hade ju kunnat tänka detta, men varför säga det högt? Valet var ju över, vad hade han att vinna på det just då?

Men sagt är sagt och jag är rädd att Löfven kommer att få äta upp detta. Jag har svårt att tänka mig att ett parti som fått 12,9 procent av rösterna inte någon gång under fyra år utnyttjar sin situation för att tvinga fram ett möte eller annat. Man vill ju bli sedd! Om inte annat kan man bli tjurig och på trots krångla till det för regeringen.

Ett smart snack med SD, det klarar säkert Löfven galant, skulle gjuta olja på vågorna. Men tystnad, uteblivna samtal, ett ignorerande av SD så till den grad att inte ens kontakt via tång är möjlig, det tror jag är en dålig strategi. Alla de 700 000 medborgare som gett SD sin röst är knappast rasister eller så galna att man är värda att ignoreras. För så torde man uppleva det. Däremot kan ett ignorerande skapa martyrskap och ilska.

Det är ynkedom att inte partierna tagit debatten med SD, om inte annat av ren artighet. Lärde man sig ingenting under förra mandatperioden?

Jag är övertygad om att i valet 2018 kommer SD bli ännu större om tystnadens strategi fortsätter. Ska man ta igen röster måste debatten tas. Det kan väl inte vara så farligt. Ta debatten, passa på att smula sönder SD:s argument så att alla vi medborgare förstår. Tystnad och ignoreranden ger dem uppenbarligen fler röster. Börja prata nu. Om mindre än fyra år är det val igen!

Jan Bergquist

Härnösandsbo utan politisk hemvist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel